Översikt
Denna föreläsning förklarar systemisk lupus erythematosus (SLE), en autoimmun sjukdom som påverkar flera organ. Den täcker sjukdomens definition, ursprung, underliggande mekanismer, riskfaktorer, symtom, diagnostiska kriterier, antikroppsengagemang, komplikationer och behandlingsstrategier.
Definition och Ursprung
- Systemisk lupus erythematosus (SLE) är en autoimmun sjukdom där immunsystemet angriper kroppens egna vävnader och påverkar många organ.
- "Systemisk" betyder att den påverkar flera organsystem.
- "Erythematosus" syftar på hudrodnad, ett vanligt symtom.
- "Lupus" är latin för "varg." Termen användes historiskt för hudsjukdomar som kan ha liknat ett vargbett, även om det exakta ursprunget är osäkert.
- SLE kallas ofta helt enkelt "lupus" och är känt för att orsaka röda hudutslag, men det kan påverka nästan vilken vävnad eller organ som helst.
Patofysiologi och Orsaker
- SLE är en autoimmun sjukdom: immunceller angriper kroppens egna vävnader istället för att skydda dem.
- Både genetiska och miljömässiga faktorer bidrar till dess utveckling.
- Personer med vissa känslighetsgener löper större risk att utveckla lupus.
- Miljöutlösare inkluderar UV-strålning (från solljus), cigarettrökning, infektioner (virus, bakterier), vissa läkemedel (t.ex. procainamid, hydralazin, isoniazid) och könshormoner (särskilt östrogen).
- UV-strålning kan skada cell-DNA, vilket leder till programmerad celldöd (apoptos). Detta frigör nukleärt material (kärnantigener) i kroppen.
- Individer med känslighetsgener är mindre effektiva på att rensa apoptotiska kroppar, vilket resulterar i fler cirkulerande kärnantigener.
- Immunsystemet kan missta dessa kärnantigener för främmande inkräktare, vilket leder till produktion av antinukleära antikroppar (ANA).
- ANA binder till kärnantigener och bildar antigen-antikroppskomplex som deponeras i vävnader (t.ex. njurar, hud, leder, hjärta).
- Dessa depositioner utlöser lokal inflammation genom att aktivera komplementsystemet, vilket orsakar celldamage och celldöd — detta är en typ III överkänslighetsreaktion.
- SLE kan också involvera typ II överkänslighetsreaktioner, där antikroppar riktar sig mot specifika celler (t.ex. röda eller vita blodkroppar, trombocyter, fosfolipider), vilket leder till deras destruktion.
- De exakta orsakerna till varför immunsystemet riktar sig mot dessa självantigener är inte helt förstådda.
Klinisk Presentation och Diagnos
- SLE är oförutsägbar och kan påverka personer av alla kön och åldrar, även om det är ungefär 10 gånger vanligare hos kvinnor i reproduktiv ålder.
- Klassisk presentation: feber, ledvärk och utslag, särskilt hos kvinnor i barnafödande ålder.
- Allmänna symtom: feber, viktminskning.
- Symtomen beror på vilka organ som påverkas, vilket leder till en stor variation av möjliga presentationer.
- Diagnos kräver att minst 4 av 11 kriterier uppfylls:
- Hudengagemang:
- Malar (fjärils-) utslag: utslag över kinderna, sparar nasolabiala veck, ofta efter solexponering.
- Diskoid utslag: kroniskt, plackliknande eller fläckigt rött utslag i solutsatta områden, kan ge ärr.
- Fotosensitivitet: andra utslag i solutsatta områden, varar vanligtvis några dagar.
- Slemhinnor: sår i munnen eller näsan.
- Serosa: serosit (inflammation i organslemhinnor), såsom pleurit (lungor/brösthåla) eller perikardit (hjärta). SLE kan också orsaka endokardit (Libman-Sacks endokardit, med vegetationer på mitralisklaffen) och myokardit.
- Leder: artrit i två eller fler leder.
- Njurar: njurproblem, såsom onormalt protein i urinen eller diffus proliferativ glomerulonefrit (inflammation i glomeruli).
- Nervsystem: neurologiska störningar som anfall och psykos, möjligen på grund av autoantikroppar som riktar sig mot hjärnreceptorer.
- Blod: hematologiska störningar, inklusive anemi (om röda blodkroppar angrips), trombocytopeni (om trombocyter angrips) och leukopeni (om vita blodkroppar angrips).
- Antikroppar: förekomst av specifika autoantikroppar i blodet (se nästa avsnitt).
Antikroppar och Komplikationer
- Antinukleära antikroppar (ANA):
- Förekommer i nästan alla SLE-fall.
- Mycket känsliga men inte specifika (kan ses vid andra autoimmuna sjukdomar).
- Andra autoantikroppar:
- Anti-Smith: riktar sig mot små ribonukleoproteiner; mycket specifik för SLE.
- Anti-dsDNA: riktar sig mot dubbelsträngat DNA; ses ofta vid aktiv sjukdom och är specifik för SLE.
- Anti-fosfolipidantikroppar: riktar sig mot proteiner bundna till fosfolipider; mindre specifika för SLE.
- Tre typer: anticardiolipin (kan ge falskt positiva syfilistester), lupusantikoagulans (lupusantikropp) och anti-beta2-glykoprotein I.
- Antifosfolipidsyndrom:
- Orsakas av anti-fosfolipidantikroppar.
- Leder till ett hyperkoagulerbart tillstånd (ökad risk för blodproppar).
- Komplikationer inkluderar djup ventrombos, levervenstrombos och stroke.
- Patienter kan behöva livslång antikoagulantiabehandling.
- Andra komplikationer:
- Vissa patienter utvecklar antikroppar mot röda och vita blodkroppar eller trombocyter, vilket leder till deras destruktion (typ II överkänslighetsreaktion).
- Detta kan orsaka ytterligare symtom som anemi, leukopeni och trombocytopeni.
Behandling och Hantering
- SLE kännetecknas av perioder med skov och remissioner.
- Behandlingen syftar till att förebygga skov och minska deras svårighetsgrad:
- Undvik solexponering (t.ex. använda hattar, långärmat).
- Använd kortikosteroider för att begränsa immunsvaret under skov.
- Immunosuppressiva läkemedel kan användas vid svåra symtom.
- Patienter med antifosfolipidsyndrom behöver ofta livslång antikoagulantiabehandling.
Nyckeltermer & Definitioner
- Autoimmun sjukdom: Tillstånd där immunsystemet angriper kroppens egna vävnader.
- Antinukleära antikroppar (ANA): Antikroppar mot nukleära komponenter; vanliga vid SLE.
- Typ III överkänslighet: Immunkomplexmedierad vävnadsskada (antigen-antikroppskomplex deponeras i vävnader).
- Typ II överkänslighet: Antikroppsmedierad destruktion av specifika celler (t.ex. röda blodkroppar, trombocyter).
- Malar utslag: Fjärilsformat utslag över kinderna, sparar nasolabiala veck.
- Diskoid utslag: Kroniskt, plackliknande eller fläckigt utslag i solutsatta områden, kan ge ärr.
- Fotosensitivitet: Hudutslag utlösta av solexponering.
- Serosit: Inflammation i organslemhinnor (pleurit, perikardit).
- Libman-Sacks endokardit: Icke-infektiös endokardit med vegetationer på mitralisklaffen.
- Antifosfolipidsyndrom: Sjukdom med ökad risk för blodproppar på grund av antifosfolipidantikroppar.
- Apoptos: Programmerad celldöd som leder till frisättning av kärnantigener.
Åtgärdspunkter / Nästa Steg
- Gå igenom de 11 diagnostiska kriterierna för SLE i detalj.
- Studera spektrumet av SLE-symtom och hur specifika antikroppar bidrar till diagnos.
- Lär dig om hanteringsstrategier, inklusive förebyggande av skov och behandling av komplikationer som antifosfolipidsyndrom.
- Förstå mekanismerna för vävnadsskada vid SLE, inklusive både typ II och typ III överkänslighetsreaktioner.