Den 17 november 2018 steg den 27-årige amerikanen John Allen Chow i land på en ö som kallas för Norra Sentinel. En relativt liten ö som tillhör Andamanerna i den indiska oceanen. Ön är 60 kvadratkilometer stor, ungefär 10 kvadratkilometer större än Lidingö i Stockholm. Vad John inte visste när han klev i land var att han aldrig skulle komma därifrån.
John visste inte att han begick ett stort misstag. Eller gjorde han det? Hur som helst så var det ett misstag som skulle kosta honom hans eget liv.
På den här ön, norra Sentinel så bor ett av världens mest isolerade folk som kallas för Sentineleserna. En urbefolkning som tros har existerat på ön i över 60 000 år. En urbefolkning som lever som jägare och samlare. De lever på frukt, djur som de kan fånga på ön, ägg från sköldpaddor eller fåglar och så fiskar de efter fisk. Av de bilder som man lyckats ta från flygplan eller satelliter av ön så ser man inga spår av jordbruk.
Det finns heller inget som visar att de besitter kunskapen att göra upp eld. De lever helt enkelt ungefär som man gjorde på stenåldern. Vi vet heller inte exakt hur deras byar ser ut. Man har lyckats fånga ett fåtal bilder på de hyddor som sentineleserna bosätter sig i men som sagt så är det för lite information för att få en klar bild. De är också relativt korta, med en medellängd på ungefär 165 cm.
Inga tecken på övervikt, de har synliga muskler och mörk hud. De beväpnar sig med pilbågar, knivar och spjut. Ovälkomna besökare har fått smaka på en och annan pil och sentineleserna är extremt skickliga bågskyttar och tvekar inte att skydda sin stamm. Man vet dock inte så mycket mer om dem, varken om deras kultur eller språk då de är helt avskurna från omvärlden.
De har ingen aning om vad sociala medier är, eller internet för den delen. De tror säkert att flygplan och helikoptrar är massiva fåglar. Men det här kan vi endast spekulera om förstås. Man vet inte heller exakt hur många som bor på ön men det kan vara omkring 50-150 personer.
Eller 400. Eller kanske endast ett tjugotal. Det går inte att säga. Det finns ingen som kan eller får åka dit för att räkna dem.
En av anledningarna till att man inte får åka dit är för att sentineleserna har inte byggt upp något immunförsvar mot de sjukdomar som vi är immuna mot. Därav så kan en sjukdom leda till att hela stammen dör. Därför har den indiska regeringen beslutat att ingen ska ha någon kontakt med stammen. Den indiska kustbevakningen patrullerar området runt ön ibland och ser till att ingen båt kommer närmare än 9 kilometer från ön. Vi kan endast betrakta dem på håll genom flygplan, helikopter, båt.
eller genom satellitbilder som tagits på ön. Men även det är svårt eftersom hela ön är täckt av tjock skog. Det har gjorts en hel del försök att få kontakt med stammen genom åren. År 1967 gjorde den indiska regeringen ett försök som leddes av en indisk antropolog T.N. Pandit.
En antropolog studerar sociala strukturer i mänskliga samhällen. De besökte ön. och följde fotspår från stranden som ledde in i skogen.
Fotspåren ledde till en plats där 18 stycken hyddor befann sig men man såg ingenting av sentineleserna. Förmodligen så hade de gömt sig i skogen. Flera försök gjordes under flera år att kontakta dem bland annat genom att man lämnade gåvor på stranden i form av kokosnötter men tyvärr så ledde det ingenstans.
1981 så gick ett fraktfartyg Primrose, på grund nära norra Sentinellön. Några dagar senare så kan några i besättningen se hur 50 stycken sentineleser kommer ut på stranden vid pilbågar och spjut. Redo att slåss. Vädret gjorde dock så att sentineleserna inte kunde närma sig båten.
Besättningen på Primrose räddades med en helikopter en vecka senare. Den här båten går att se idag via satellitbild. Textning.nu År 1991 gjordes den första fredfulla kontakten med sentineleserna.
De indiska antropologerna stod i vattnet nära stranden och hade med sig kokosnötter som gåvor. Sentineleserna kom fram ur skogen och tog emot kokosnötterna men tillät inte antropologerna att komma upp på stranden. Ett till besök gjordes 1997 men därefter så beslutade man att inte störa sentineleserna mer. Sentineliserna överlevde till och med tsunamikatastrofen 2004. Tsunamin som dödade över 230 000 människor i ett flertal länder verkade inte ha påverkat sentineleserna så mycket.
En helikopter skickades till ön efter katastrofen för att se om sentineleserna hade klarat sig. Det hade de, och de var inte speciellt glada över helikoptern för de började skjuta pilar och kasta spjut mot den. År 2006 var två fiskare inom det förbjudna området runt ön för att olagligt fiska efter krabbor. Deras fiskebåt kom för nära ön och möttes av pilar och spjut från sentineleserna. Båda fiskarna dog och några dagar senare när en helikopter hade skickats till platsen för att hämta hem liken så möttes även den helikoptern av samma motstånd med pilar och spjut.
Som man lät... helt enkelt liken vara. Trots att sentineleserna är kända för att vara fientliga mot gäster och att det finns ett förbud mot att åka till ön så är det ändå folk som vågar sig dit på egen risk.
Och det var precis det som John Allen Chow gjorde. Och då får man fråga sig, varför ville han åka dit? John hade betalat några fiskare 30 Det är 1000 dollar för att hjälpa honom utföra den här olagliga resan till ön.
John ville konvertera sentineleserna till kristendomen. Han började sin resa den 15 november och fiskarna tog honom ungefär 500 meter från stranden till ön och de varnade honom att inte fortsätta längre än så. John satte sig i en kanot och paddlade iväg mot ön. Han kom tillbaka lite senare under dagen med sår efter pilar som hade skjutits mot honom. Förmodligen så hade han lyckats fly med sitt liv i behåll.
Men han ville tillbaka. Så han åkte igen den 16 november. Sentineliserna blev nu mycket irriterade och förstörde hans kanot. John fick simma tillbaka till fiskebåten.
Men han ville inte riktigt ge upp ännu. Han gjorde... ett till försök den 17 november.
Det var den sista gången någon såg honom vid liv. Det sista fiskarna såg av John var att sentineleserna begravde hans kropp på stranden. Norra sentinellön kanske är och förblir en av de mest ostuderade öarna på vår jord. Men sentineleserna är dock väldigt tydliga. De vill inte ha någon kontakt med oss.
Och de klarar sig fint på egen hand. Det kanske är bäst om vi låter dem vara i fred. Tack för att du har tittat!