Förra år 1450 görs i stort sett alla böcker för hand. Man skriver helt enkelt av verken, ord för ord, sida för sida och kapitel för kapitel. Oftast är det munkar som gör det, och det kan ta upp till ett år att få ut en enskild bok.
Det här medför, förutom kramp i munkarnas händer, att böcker är sällsynta och dyrbara. Det sägs att kungen av Portugal år 1400 bara har nio böcker. Han är inte ens i närheten av att kunna fylla en bokhylla. Men efter år av försök uppfinner den tyska guldsmedeln Johannes Gutenberg...
En modern teknik för att trycka böcker. Han använder sig av lösa blytyper som man kan foga samman till textrader. Nu går böcker från att vara sällsynta till att massproduceras. Boktryckarkonsten var nog en av de där.
De här uppfinningarna som verkligen förändrade hela historien, hela mänsklighetens sätt att vara. Texter och idéer kan nu spridas på ett helt nytt sätt. Och det händer under en period vi kallar för renaissancen. En tid då man tittar både bakåt och framåt.
Så vad skrev och läste man under en tid då litteratur helt plötsligt kunde nå ut till så många fler? Renässansen är en period i den västerländska historien som kan vara svår att sätta ut på en tidslinje. Men den tar vid efter medeltiden, alltså runt 1300-talets mitt, och håller på till slutet av 1600-talet. Ordet renässans kommer från det franska ordet... för på nytt födelse.
Och det man återupptäckte är antikens ideal. Ideal man anser blivit bortglömda under den mörka och tråkiga medeltiden. En renaissance är ju en återupprättelse eller en tillbakablick till något. I det här fallet är det till antiken att man vill tillbaka till det som var det ursprungliga, som man föreställer sig civilisationens vagga. Men under den här tiden återupptäcker man inte bara det gamla, man upptäcker också nya saker.
Europeerna ger sig ut på expeditioner till för dem nya delar av världen som man då erövrar och koloniserar. Man blickar dessutom för första gången ut i rymden. De nya upptäckterna skyddar dock inte mot sjukdom-och så mycket som en tredjedel av Europas befolkning dör i digerdöden. Vardagslivet under den här tiden var... för de allra flesta människorna precis som det hade varit tidigare.
Man levde framför allt som jordbrukare. Man följde årets cykel ganska mycket med årstiderna-och ägnade sig åt sådd och skörd. Som centrum för renaissancen brukar man placera Italien-och framför allt staden Florens.
Redan under 1300-talet växer här renaissancens idéer och ideal fram. Och därifrån sprids de sedan över Europa. Ibland ganska långsamt. Till Sverige skulle det ta 200 år innan tankarna får fäste.
Renässansens idéer rör sig både framåt och bakåt. Framåt och bort från det där mörka de tyckte att medeltiden var. Och bakåt mot den grekiska och romerska antiken som man avgudar.
Om man... Man bokstavligen jagar efter gamla texter. Man rotar fram texter från antiken som man inte tidigare har läst och sett. Man studerar klassiskt grekiska och man översätter texter från den här perioden.
Man försöker också imitera. Man tänker sig att människosjälen utbildar sig, bildar sig, förverkligar sig genom studiet av dessa klassiska texter. Intresset tar inte slut vid de gamla texterna. Man hämtar också antika texter.
Det är individen, inte Gud, som ska stå i centrum. Renässansen hyllar människans skaparförmåga och vi får begreppet renässansmänniska. Alltså någon som är duktig på flera olika saker.
Man slutar också att se konstnären och författaren som bara hantverkar utan börjar prata om skaparförmåga. Skapande genier. Den nya människosynen och de nya idealen plockas också upp av de lokala makthavarna. Och det bidrar till att kyrkans makt utmanas. Nu sker också reformationen.
Alltså där kyrkan delas upp i en katolsk och en protestantisk del. Tidigare har det ju varit en ganska enhetlig syn på religion. Man har tänkt att det finns en kyrka och den har funnits under ganska lång tid.
Här får vi en splittning. som gör att man kan ifrågasätta religiösa sanningar. Renässansmänniskan ville inte gå runt och tänka på döden och livet efter detta som man hade gjort under medeltiden. Nästan allt man gjorde under medeltiden ses som töntigt.
Och det kommer också en bok som på många sätt driver och en... ...parodi över det man tyckte var häftigast under medeltiden. Riddarna.
Boken är Don Quixote, eller Den snillrike riddaren Don Quixote av La Mancha-som den fullständiga översättningen av titeln lyder-och är skriven av den här personen. Det är svårt att beskriva Cervantes eftersom man vet oerhört lite av hans liv. Man vet att han hade olika yrken och att han inte hade det lätt i livet.
Han livnärde sig absolut inte på sitt författarskap utan hade olika administrativa jobb. Han jobbade också som soldat i det militära och tappade en arm i en av de många krigen som han var involverad i. Trots att han inte ens är författare på heltid skriver den enarmade Cervantes det som kallas för den första moderna romanen.
Bokspoiler Don Quixote. Bokens huvudperson är en fattig och små tokig adelsman som har förläst sig på riddaromaner och börjar få svårt att skilja på fantasi och verklighet. Han iklär sig rollen som riddaren Don Quixote och med sin rostiga russ drar han ut på en förvirrad resa i Spanien tillsammans med sin vapendragare Sancho Panza. Don Quixote letar efter äventyr och ondska att bekämpa men allt som uppstår är förvecklingar och bråk mot inbillade fiender.
Han går till exempel till attack mot väderkvarnar i tron att de är farliga jättar innan han till slut återvänder hem. Väl där somnar han. När han vaknar inser han att han betett sig knäppt. Dunkirkött är galen, den saken är klar.
Men vem är inte galen? Och det är det som jag tror är en av de stora egenskaperna som den här fiktiva... Det är något man skrattar åt, och så var det i begynnelsen när verket kom ut.
Men sen kommer man under födseln med att galenskapen är ett annat sätt-att se på tillvaron, att se på saker och ting, och det är det som lever kvar. Det här är något som är typiskt i litteraturen under renässansen-den humanistiska idén om att människan som individ ska stå i centrum. De karaktärer vi möter i boken funderar över sig själva och sina handlingar. Efter en del år har vi fått en del av den här historien- De utvecklas och förändras över tiden.
Även det här är nåt nytt. Tidigare har litterära karaktärer hållit fast vid sina karaktärsdrag. Humanismen är viktig under renässansens tid. Det som humanismen innebär i första hand-är att det är människan som står i fokus.
Det är människan i sin stora komplexitet. Don Quixote skrivs på spanska och språket är mångfacetterat. De två huvudkaraktärerna, Don Quixote och hans väpnare Sancho Panza, de pratar på helt olika sätt. Den ena uttrycker sig högtidligt och tillgjort, medan den andra använder vanligt talspråk.
Vi kan väl höra på den där berömda delen om väderkvarnarna. I detsamma fick de syn på väderkvarnarna. Öppet mot 40 stycken som stod där mitt på slätten och så fort Don Quixote såg dem sa han till sin väpnare. Lyckan leder oss bättre än vi någonsin kunde önska.
Se bara, käre Sancho, där har vi nu 30 eller några till hiskliga jättar som jag tänker kämpa med och fälla till sista man. Med bytet från dem ska vi grunda vår rikedom. Det är god kamp och en gudig behaglig gärning att utrota den ohyran från världens yta. Vad då för jättar? Undrade Sancho.
Språket i Don Quijote känns ganska gammaldags, till exempel med många gamla ord och begrepp. Men man märker också direkt att det är komik på sättet som berättarrösten har egna åsikter och drar skämt på Don Quijotes bekostnad. Handlingen i Don Quijote är ganska lätt att förstå. Det är inga svårigheter. Men svårigheterna kommer kanske in lite mer i saker man refererar till som man saknar förkunskaper om.
Till exempel namn, platser eller andra historier. Det svåra med språket var de gammalmodiga uttrycken. Men det var egentligen enkelt att googla upp orden och uttrycken för att förstå dem. Men det Don Quijote till exempel saknar är den här verklighets... Samshas uppfattning är att han har sett mer de verkliga världen fast i en riddar-roman.
Ni kommer väl ihåg att de hela tiden under renässansen tjatar om att allt från medeltiden är dåligt. Men en grej som de började med då... Alltså på medeltiden vill de ändå ta vara på att börja skriva böcker på det språk man faktiskt pratar.
Hela den här perioden är en period då man intresserar sig för och älskar språket och tror att språket är riktigt, riktigt viktigt. När man skriver med samma ord man använder till vardags är det också lättare att utveckla språket och ta ut svängarna. Någon som gjorde det i Sverige var poeten Georg Stjernhjelm.
Här ser ni honom med något som ser ut som en bordduk runt halsen. Hans mest berömda skrift, ett av Sveriges mest betydelsefulla renaissanceverk, är dikten Hercules. På klassiskt renaissancemaner hämtar han inspiration från antiken.
Hercules är ju en hjälte i den romerska mytologin, men i stjärn. Stjärnhjälmsperson är han en ung adelsman som funderar över vilken väg han ska välja i livet. Han älskade språket uppenbarligen. Han ville experimentera med det. Han letade också efter språkets inre hemligheter.
Hur är det egentligen med ljuden? Har de på olika sätt någon inneboende mening? När man använder sitt eget språk kan man vara lekfull, till och med med det man inte är. Han gör inte färdigt versen, utan det blir tyst.
Det blir tyst på riktigt. Och tittar man i boken så ser man också att det är bara vitt i den svarta textmassan. En påminnelse om det där med döden. Det är starkt, men det är också väldigt lekfullt.
Stjärnhjälmsdikter innehåller flera saker som är typiska för renaissancen. Blinkningen till antiken, den reflekterande huvudkaraktären och det nyskapande språket. Men vi har ännu inte nämnt renaissancens kanske mest kända författare. To be or not to be. Vi pratar såklart om mannen med det höga hårfästet.
William Shakespeare. Dramatiker, poet och skådespelare. Född 1564 i England och kanske världslitteraturens främsta dramatiker.
Han som är ansvarig för män i puffbyxor och tights som pratar dramatiskt till dödskallar, till exempel. Här är skådespelerskan Stina Ekblad som har haft roller i mer än tio Shakespeare-uppsättningar. William Shakespeare var den största... största författaren som någonsin har existerat, tycker jag. En författare som förnyade det engelska språket.
En författare som skrev om precis allt tänkbart mänskligt. Roligt, allvarligt, poetiskt, vilt. Ja, allt du kan tänka dig. Shakespeare skriver flera av våra mest kända pjäser och man kan dela in hans verk i fyra kategorier.
Komedier, berättelser med lyckliga slut. Tragedier, där det slutar olyckligt som för de här två. De har ju historiska dramer som utgår från det som hänt på riktigt. Och sagospel som har sagotema och är mer drömska.
En av anledningarna till att Shakespeare blir så populär är att han skapar väldigt komplexa karaktärer. De som förekommer i hans verk brottas ofta med inre konflikter och kan göra dåliga saker som de senare ångrar. De är helt enkelt väldigt mänskliga, precis som du och jag. Jag skulle kunna låta stänga in mig i ett nötskal och känna mig som konung över oändliga rymder.
Om jag inte hade så illaka drömmar. Det är så lätt att känna igen sig i det han skriver om, hur han beskriver människor, mänskligt beteende, relationer, möten. Det måste vara det som är själva det med honom.
att det finns liv i hans texter. En beskrivning av människans våndor och människans krig med sig själv. Döden förstås och vänskap som han beskriver det är ju helt otroligt. Samtidigt så hör jag på också rolig.
Mitt i allt när det är som tyngst så kommer det plötsligt ett skratt eller en sång. Det Shakespeare skriver skrivs för att framföras inför publik. Teater som form har blivit populärt igen eftersom den hämtas från antiken och hit kommer människor från alla samhällsskikt. Shakespeare blandar högt och lågt för att tillfredsställa hela publiken. En högtidlig monolog kan blandas med ett bruttskämt.
Ett återkommande tema är döden. Ni vet den där kända scenen från hamlet? Att vara eller icke vara. Det handlar ju om att leva eller inte leva. Hela 74 stycken av Shakespeares karaktär dör på scen.
Vanligast är att bli ihjälstucken. Detta beskriver han ju som ingen annan. Golden lads and girls all must as chimney sweepers come to dust. Det är liksom hela tiden finns närvarande där att komma ihåg att du ska dö.
Och så är det bara. Men medan britterna samlas på teatern för att se Shakespeare-spjäser och den lokala kulturen runt Medelhavsområdet hyllas är det inte samma sak i de koloniserade områdena i världen. Några av kolonialismens konsekvenser är att europeisk kultur Religion och språk tvingas på dem som inte bett om det. Och den världsbild som formuleras från 1500-talet framåt som hävdar att Europa är världens centrum.
Och att Europa är den plats där de är universella. Och sanningarna, den ursäkta tron finns och resten av världen ska på olika sätt anpassa sig och omforma sig i anslutning till dessa saker som formuleras i Europa. Och det betyder också att livet så som ursprungsbefolkningen har förstått det helt ställs på ända. Att vara underordnad, förslavad, satt i oavlönat arbete, bli avtvingad sina traditioner.
Traditioner, att bli avtvingad, sin kultur, sin kläderdräkt, allt i princip. Man påtvingar nya språk, nya religioner, kristendomen och nya sätt att leva. Och boktryckarkonsten som i Europa används för att kunna sprida idéer bidrar här för att effektivt tränga undan den kultur som redan finns. Det handlar inte bara om att döda människor kroppsligen eller att utöva...
Det är också ett våld som utövas kulturellt, att döda folk andligen. Vi ser också konsekvenserna av det idag. Det handlar om den egna identiteten, den egna kulturen, där många visserligen har kunnat återuppbygga en del och även återuppbygga en del byggnader. Men att maktrelationerna mellan dem och resten av världen har förblivit. Nästan densamma i vissa fall.
Idag kan vi också se att en prägel som boktryckarkonsten satte på epoken renaissancen, där vi gick från enstaka böcker till hela bibliotek, påminner om den digitala revolutionen. Och det där som vi upplever nu. Med att ha tillgång till nästan hela världens kunskap i vår mobiltelefon.
Det är ju en sorts steg två i den här utvecklingen av de där stora bibliotek. biblioteken, tillgången till många böcker och många tankar som man hade för drygt 500 år sedan. Kom ihåg att väldigt ofta, både på 14-, 15-och 1600-talet och idag, så används ju kommunikation för att få oss att tycka det ena eller det andra.
Propaganda, skrifter på 1600-talet som säger vilken kung som ska bestämma. Eller idag med fake news eller vad det varamående. Jämfört med de andra litterära epokerna är spåren av renässansen inte lika tydlig i dagens litteratur.
Men utan renässansen skulle det klassiska arvet från antiken förmodligen inte vara lika levande idag. Shakespeares verk och pjäser sätts upp runt om i världen-och ligger även till grund för nya historier, både på scen och på film. Men framför allt behöver Nomeos, föreställningen om den moderna människan-att precis som Shakespeare och Cervantes skildra komplexa karaktärer-som kan ha olika sidor.