Hejsan, jag heter Ryngevallénius och jag tänkte prata lite grann om psykologi. Vad är nu psykologi för någonting? Psykologi är då läran om själslivet. Det använder vi för att få ett kunskap om...
Om oss själva, om våra känslor, om våra tankar och om våra handlingar. Då använder man psykologi för att förklara varför en människa blir vad man är. Vad är det som styr våra beteenden? Kan man förutse olika reaktioner?
Kan man förutse barns reaktioner på olika händelser? Hur kan man hjälpa barn vid svåra svårigheter? Hur kan man hjälpa andra personer? Och man kan också fundera på, betyder våra drömmar någonting?
Hur fungerar vårt minne? Och vad är stress? Och vad kan vi göra åt det?
Det är sådana frågor man jobbar där till. Det gör att när vi använder psykologin så använder vi den för att kunna stödja personer med psykiska problem. Vi använder den för att kunna på ett bra sätt utforma vård och barnomsorg.
Man använder också till att välja rätt personer till olika anställningar. Och genomföra organisationsförändringar för att de ska bli på ett bra sätt. Och kunna hjälpa personer i akuta kriser.
Och yrkesområden som har extra stor betydelse med psykologi. Det är givetvis inom hälso- och sjukvård. Det är polisen, räddningstjänsten.
Men även andra områden. Inom reklam för att kunna till exempel sälja varor. Men det är väl bland de viktigaste. Vi kan ju koncentrera oss på vård, omsorg, barn och fritid. För det är där vi har mycket bitar.
Psykologi är ju inte så enkelt så att psykologi är ett område. Psykologi är flera områden. Det finns olika teorier och det finns olika idelområden. Då brukar man konstatera att det finns... Tack för mig.
Delområden och perspektiv. Tittar man på olika delområden så är det till exempel utvecklingspsykologi, motivationspsykologi, inlärningspsykologi, perceptionspsykologi, kognitivpsykologi, differentialpsykologi, socialpsykologi och neuropsykologi. Det är en hel rad olika områden man är. Ska man då titta på det också utifrån perspektiv så har vi ett antal olika perspektiv. Varje sånt här perspektiv har olika begrepp.
De anfaller och de tittar på den psykologiska processen från en just säker infallsvinkel och försöker förklara det på något sätt. Ska man nu blanda ihop det här med de olika delområdena då kan man ju då tänka sig att De olika delområdena som vi räknade upp förut, vi kan nu kalla dem x1, x2 etc. Varje perspektiv omfattar de här olika delområdena. Att man då till exempel utvecklingspsykologi, det kan man då förklara till exempel utifrån psykodynamik. Man skulle kunna förklara utifrån kognition.
Man skulle kunna förklara utifrån socialpsykologiska processer. Lärande kan man förklara utifrån det humanistiska perspektivet, det behavioristiska perspektivet, det kognitiva perspektivet och det socialpsykologiska. ...omfattar alla delområdena.
Varje sånt där delområde kan man se ur olika perspektiv. Det är det som ibland är krångliga med psykologin. Psykologin är inte en absolut vetenskap, utan en relativ.
Beroende på vilket perspektiv man använder får man olika förklaringsmodeller. Det är viktigt att kunna hålla sig till sina perspektiv. Vad handlar då det biologiska perspektivet om? Det biologiska perspektivet handlar om att vi försöker förklara psykologiska processer med hjälp av biologiska processer i vår kropp. Till exempel med hjälp av...
Kemiska processer i kroppen, transmittorsubstanser, arv, skador, sjukdomar, ärftlighet, hormoner. Tittar vi på forskningen så riktar den in sig ofta på det som föregår uppe i det centrala nervsystemet. Utifrån det kan man tänka sig att en psykolog och en psykologisk bit tänker att människan inte har en helt fri vilja.
i och med att vi styrs utav våra processer som pågår centralt och vi kanske inte riktigt har kontroll på vårt arv, på våra transmittorsubstanser, så är vi styrda av den saken. Biologiska perspektivet intresserar sig för evolutionen, för hur vi har utvecklats. Det tittar på ärfletstudier, använder mycket tvillingstudier som vi har. Vi försöker då förstå vårt biologiska arv och man avhjälper ofta och tänker på att det här kan man medicinera, det här kan man på andra sätt ställa tillbaka till det biologiska felet eller biologiska skavanken.
Det psykodynamiska perspektivet är mer grundat på Sigmund Freuds tankar om hur vi fungerar skädsligt. Och tankar som finns det här, det var att Sigmund Freud tänkte att vi styrdes av våra drifter. Och drifterna, det var då de två viktigaste, det är då libido och thanatos.
Det vill säga sexualdriften libido och thanatos dödsdriften. Och de står emot varandra. Han hade då också begrepp som att vi hade detetet som är då våra drifter. Jaget som är det som någonstans ska verkställa det som de här drifterna vill ha.
Och överjaget som är vår moraliska paraply som håller ordningen på oss. Tänk efter att ett litet barn kan inte reglera när det är hungrigt, när det vill bajsa, när det vill kissa. Utan det är driftstyrt. När det är hungrigt så ska det tillfredsställas barnets skriker.
Ju äldre barnet blir så lär sig barnet vänta. Föräldrarna ser åt, det är inte dags ännu. Och på det sättet med hjälp av olika uppfostran så bygger man upp ett överjag.
Och det gör då att utifrån psykodynamiken så har man då sina drifter. Det är det där som kan vara sexualdriften och tarnatoss. Och sen har vi våra normer och moraluppfattningar. Och mittemellan det står då individen i form av ett jag och ska på något sätt kompromissa mellan drifterna och mellan överjaget.
Och ibland går det bra och ibland går det dåligt. Går det dåligt så kan man få olika psykiska symptom. Freud tänkte också att alla upplevelser vi har, det lagrar vi på något sätt i vårat minne eller vårat själ.
Men det mesta av det som påverkar oss är omedvetet. Det ligger nedtryckt, undanröjt. Ungefär 90 procent av våra upplevelser som påverkar oss är omedvetna.
Vi är ungefär bara medvetna om cirka 10 procent. Det är därav han grundar till exempel hela tanken om psykoanalysen där man ska plocka upp omedvetna impulser som vi har som ändå kommer att påverka oss resten av livet. Psykodynamiken är en väldigt stor gren och har påverkat psykologin under hela 1900-talet. Där kan vi se att det finns en hel rad andra psykologer som har tagit upp tanken.
Erik Humbert Eriksson, Mahler, Daniel Stern, Donald Winnicott, John Bowlby, Stern till exempel. Som har fortsatt och utvecklat tankarna om psykodynamik. Det man också ska klarföra sig av är att det här...
Det som man pratar mycket om i psykodynamiken är ångest, grunder till ångest och försvarsmekanismer. Inom psykodynamiken så tror man inte heller på den fria viljan. Eftersom vi har rockat ut för saker och ting som är nedundanträngda, bortträngda i vårt undermedvetna. Men som ändå påverkar oss och styr oss. Så vår fria vilja är inte riktigt det som är jätteviktigt.
Tittar man på vad man inom psykodemiken intresserar sig för så är det mycket mer omedvetna och givetvis den psykosexuella utvecklingen. Man studerar via fria associationer och man använder drömmar. I början använder man hypnos.
Psykodynamiken tittar på hur man ska kunna motverka konflikter. Behaviorismen, beteendepsykologin, grundades från början på Ivan Pavlovs studier av hundar. Där han gjorde ett experiment för att titta på magsaftsutsöndring.
Men han upptäckte att när han höll på med det här så började hundarna istället drägla och saliv innan han ställde fram maten. Genom olika experiment kunde han göra en klassisk betingning. Han kunde få hundarna att reagera på det man kallar neutrala stimuli. Med andra ord, en klockringning. Han tog som så när han ställde fram maten så ringde han samtidigt en klocka.
Eftersom hundarna får mat och de reglar, tog han bort maten och bara ringde i klockan. Då hade hundarna kopplat ihop den här signalen med mat och klocka. Och då började de regla redan på klockringning. Och det är det man kallar en klassisk betingning. Det här studerades lite vidare sedan av en herre som heter Watson.
Han gjorde experiment med en liten pojke som heter Albert. Man kan titta på det här mer i det avsnittet som kommer att gälla bara behaviorismen. Så jag går inte in så mycket på det. Och ytterligare utveckling skedde av B.F.
Skinner. Skinner har varit en person som varit otroligt viktig för svensk skolutveckling. Men här handlar det om att man lär, man betingar individen. Individen är inte särskilt mycket inverkande självaktiv i det här, utan det handlar om andra mekanismer.
Utifrån att man själv inte är lika inblandad i lärandet, utan det sker genom mer eller mindre omedvetna processer. Så tänker behavioristen heller inte att egentligen i psyket att människan har särskilt mycket fri vilja. Man intresserar sig väldigt mycket för hur lärande går till.
Och man tittar då på till exempel då om en person då har lärt sig betingas på något sätt. Hur kan man ombetinga det här? Och det använder man till exempel inom beteendeterapin.
Som till exempel vid olika fobier. I dagens läge använder man då... Också i kombination med kognitivt, så kallade KBT. Det här var en reaktion på psykodynamiken. För de ville ha det här vetenskapligt.
Allting skulle kunna gå att mäta, det skulle kunna tabelleras, man skulle kunna göra experiment på det. Det gör då att man gjorde experiment och då använde man företrädesvis djur och olika djurförsök. B.F. Skinner använde då till exempel sin Skinnerbox med duvor och råttor.
Humanismen som psykologi reagerade på att människor är människor. Vi kan inte studera mänskliga beteenden genom att undersöka djur. De gick in på att människor ska definieras med hjälp av människor, humans, därav humanismen.
Som psykologisk och som filosofi står den relativt nära den genexistentialismen. Tonvikten är att man lägger en tonvikt på vad som skiljer människor och djur. Som humanist tror man att människan alltid har en fri vilja.
Man är inte styrd av sina tidigare beteenden. Man är inte styrd av sina biologiska processer. Man är inte styrd av sitt arv.
Man har alltid en förmåga att välja, givetvis utifrån tidigare val. Man intresserar sig för något man kan kalla självet. Man använder hur en människa upplever världen och själen.
Man använder väldigt mycket intervjuer och observationer som forskningsmetoder. Man tittar också på hur människan motiveras till olika delar. Motivationspsykologin, till exempel Maslow. är en av de större dominanterna inom det här området. Men även då Carl Rogers.
Det kognitiva perspektivet. Kognition, det är tankar. Hur vi bygger upp olika tankesystem. Hur vi bygger upp vårt system att organisera vad vi ser, vad det är och så vidare.
Här finns det en rad personer som har varit här. Går vi tillbaka till historien så grundar sig det egentligen i de gamla grekernas uppfattningar. Men det finns en hel rad personer som har varit påverkligare.
Framförallt har vi till exempel Jean Piaget som var en sveitsk läkare och psykolog som gjorde en utvecklingsteori om hur hela vårt utvecklingsbit såg ut. Utifrån kaos till medvetande. Vi har Lev Vygotsky som är dels kognitionspsykolog men också knyter sig an till en sociokulturell skola som också skrivit på huden.
har gjort en tankemodell på hur barnet utvecklas tankemässigt sett. Kognitionen handlar om vilka tankemönster, vilka olika tankekartor vi har, vilka uppfattningar vi har om olika saker. Det kognitiva perspektivet och framförallt Jean Piaget är viktigt om vi till exempel ska förstå personer som har kognitiva svårigheter såsom till exempel utvecklingsstörning.
Utifrån att det här handlar om tankar så har kognitionen en tanke på att vi har en fri vilja. Vi kan göra våra val men samtidigt är vi delvis påverkade av tidigare upplevelser. Det handlar väldigt mycket om hur man uppfattar saker och ting. Perceptionsprocessen, varseblivningen, hur vi ser och uppfattar saker och ting och vad vi ger det för begrepp är intressant.
De studerar mycket människors tankar, problemlösningar. Det socialpsykologiska perspektivet, det är väl det modernaste, det har då utvecklats utifrån att titta hur människor i samspel utvecklar sig. Man tittar väldigt mycket på grupper, man tittar på roller, rollförväntningar, olika kulturella beteenden.
Man tittar på normer, man tittar på hur olika kommunikationsmönster går. Man tittar på grupppåverkan och man tittar på ledarskap. Det gör att det socialpsykologiska perspektivet är lite annorlunda än de andra. Men utifrån de här olika perspektiven så kan man då välja olika orsaker.
Om vi nu tänker så här att om jag har en person som har alkoholproblem. Hur ska jag kunna förklara? det utifrån psykologin.
Utifrån den biologiska processen så skulle jag kunna kanske säga att personen har en gen som gör att personen lättare har påverkan på alkohol. Och det har vi till exempel i vissa befolkningsgrupper som har helt enkelt lättare att utveckla alkoholism. Utifrån det psykodynamiska perspektivet så skulle man kunna säga att personen har undanträngda trauman som den försöker lösa. med hjälp av negativa copingmekanismer. Med andra ord, undanhålla den här obehagligheten varvid man tar till alkohol.
Utifrån behaviorismen så kan man kanske säga att personen har på olika sätt betingat sig. Den kan ha växt upp i en miljö där alkohol har varit vanligt och där man använder alkoholen som problemlösare när barnet har sett sina föräldrar eller någon i sin omgivning. Så istället för att ta hand om problemen tog han tag i flaskan. Utifrån humanismen kan man säga att motivationen är något annat.
Den får någon typ av tillfredsställelse när den dricker. Behaviorismen kan jag också förklara på det sättet att när personen dricker Så får den någon typ av positiv förstärkning. Den får ett välbehag av sitt drickande.
Vilket gör att den har lättare att fortsätta med det. Humanismen, än en gång då. Utifrån till exempel ett maslov så kan man tänka för att personen ska kunna klara av sina steg upp. Så använder man alkoholen till det. Utifrån kognition så handlar det om vilka tankemönster man bygger upp.
Till exempel är alkoholen farlig? Är den inte farlig? Är alkohol ett socialt tillåtande? Vilket gör till exempel att man kan hamna i alkoholbekymmer. Den socialpsykologiska förklaringen skulle kort kunna vara att jag befinner min miljö där alkohol är vanligt.
Jag påverkas av andra i min grupp. Man ska dricka på lördagarna, fredagarna och på andra dagar. Det gör att jag förväntas dricka lika mycket som de andra.
Beroende på vilket perspektiv jag har kan jag förklara till exempel alkoholmissbruk på helt olika sätt. Det gör jag också att om jag till exempel ska börja behandla den här personen så måste jag vara trogen min förklaring. Tycker jag att det är utifrån ett psykodynamiskt perspektiv då måste jag behandla personen utifrån det psykodynamiska perspektivet.
Jag kan inte förklara personen behavioristiskt och behandla den. psykodynamiskt. Och det är det som egentligen är krångliga med psykologin.
Det är därför det inte är en absolut vetenskap utan man måste hela tiden förhålla sig till sina perspektiv. Det är därför man säger att det inte finns två psykologer som är eniga. Det är visserligen en lögn.
Jag kommer att spela in andra föreläsningar som ni kan gå in på. Tack!