Ja, då har vi kommit fram till skelettet. Skelettet är ju 206 ben som sitter samman. Ben är ju en speciell typ av vävnad, benvävnad. Den är ju väldigt hård.
Här har jag ju ett lårben av en älg. Och när älgen dör så bryts ju annan vävnad ner. Muskelvävnad, epitelvävnad och bindväv och så vidare, det bryts ju ner.
Men skelettet är ju någonting i som gör det väldigt hårt. Och när älgen levde så var den här benvävnaden levande. Men det som är kvar här av vävnaden är ju någonting som är väldigt hårt. Och hur...
Vad ser då benvävnad ut? Jag har två bilder här. Jag har en bild på broskvävnad och en bild på benvävnad.
Både brosk och benvävnad tillhör ju stödjevävnad. Och om du kommer ihåg om hur vävnader, när du har läst om vävnader så vet du att både brosk och ben tillhör ju gruppen stödjevävnad. Vi har också bindväv, olika former av bindväv där.
Och det som kännetecknar stödjevävnader är ju att cellerna ligger ju en bit ifrån varandra som de gör här i brosket. Och så ligger de inbedade i en matrix. Och den där matrixen, alltså den grundsubstansen som finns mellan cellerna, den består av lite olika saker.
Men där är ju alltid kollagen, de här starka proteintrådarna, har du mellan cellerna. Men i benvävnad har vi ju också, vi har celler, i den här bilden här så är alla cellerna färgade svarta. Och mellan cellerna finns det kollagentrådar, men det är också någonting som gör att benet blir hårt. Så här har vi en förstoring på hur en sån här bencell, en osteocyt, ser ut.
Så det består av osteocyter, benceller, och mellan dem i grundsubstansen, i matrixen, så finns det då kollagen. Och det gör att benet, de här trådarna gör att benet är draghållfast. Man kan alltså utsättas för krafter att det försöks böjas eller att man drar i benet. Och det är kollagenet som gör att det tål att dra benet.
Eller böja benet. Men så finns det också det som gör benet hårt. Och det är främst kalciumjoner och fosfatjoner.
De slår sig ihop och så bildar det en jonförening som heter kalciumjoner. Det är alltså inte samma joner som du har i kalksten. Där har du kalsiumjoner och karbonatjoner. Eller i gips har du kalsiumjoner och sulfatjoner. Utan här är det kalsium och fosfat.
Och det gör benet tryckhållfast. Så att hela älgens tyngd kan trycka på det här benet utan att det liksom brakar sönder. Man kan jämföra det där med draghållfastheten hos kollagen och tryckhållfastheten hos kalsium.
när man gör betong. När man ska bjuda en sån här betongpelare så har man först armeringsjärn. Ett armeringsskelett här inne. Det motsvarar då kollagenet. Och sen så fyller man på med cement.
Eller den här betongen. Och den blir tryckhållfast. Så att en sån här bropelare den tål hårt tryck på grund av att det är betong. Och sen om det blir en dragkraft i den här, alltså om man försöker bya den här betongpelaren, så är det de här armeringshjärnen som gör den draghållfast. Så det var det. Alltså benvävnad består av celler, levande benceller, osteocyter, och mellan dem finns det kollagen och så finns det kalsiumfosfat.
Nu är det ju speciellt det här med att det är så mycket kalsiumfosfat. För hade du haft en broskvävnad här, så när de här cellerna får syre så kan ju syret diffundera. Eller om detta hade varit bindväv. Här är ju mycket vätska här emellan så syre kan ju diffundera in till cellerna.
Glukos kan diffundera in här. Koldioxid kan diffundera ut. Men om vi då har benceller så är det en massa kalsiumfosfat här.
Hur får de här cellerna sin näring? En liten bit av benet här. Här har jag ett älgben också som är sönderskurat. Så här ute har vi ett kompakt ben som är en halv centimeter tjockt, nästan.
Om man tar ut en bit sånt... Titta på det i mikroskop. Så är det här små kanaler. I de kanalerna går det blodkärl och nerver.
Och så ligger cellerna här runt om. Här ligger cellerna så. Och från de här blodkärlorna... så ska det ju nu diffundera ut syre och näringsämne och så ska det ju diffundera in koldioxid till blodkärlen.
Och hur fungerar det då? Eftersom du har ju en massa kalsiumfosfat här. Jo, då är det så att de här osteocyterna De har långa utskott.
Som ni ser på den bilden här har de färgat alla cellerna svarta. Så de har långa utskott. Så att om det avges syre här så tas det upp av den här cellen.
Och sen så kan den ha den utskott och ha förbindelser med cellerna runt omkring som har sina utskott. Och genom de här utskotten så kan då syre och koldioxid och näringsämnen och sånt där transporteras mellan cellerna. Eftersom det är så svårt att diffundera här i den hårda kalsiumfosfen. Det är så lite vatten där. Det var en benvävnad.
Vad hade hänt om vi inte hade haft något skelett? Det är att vända på den här normala saken som man brukar säga. Vad har skelettet för uppgift? Eller kan man fundera på?
Om vi inte hade haft något skelett. Alltså det vill säga, vad är skelettets uppgifter? Ja, det ena är ju det som ni säkert tänkte på.
Det är det som ger stummet till oss. Hade vi inte haft något skelett hade vi sjunkit ihop. Och det är det som ger en stumme och alla dina organ är ju på något sätt...
fästade i via på något sätt i den här stommen. Den andra grejen är ju att skelettet bildar ett skydd. Du har ju till exempel bröstkorgen här, thorax. Där gör ju skelettet ett skydd för lunga och hjärta.
Du har skallen här som ger ett skydd för den väldigt ömtåliga hjärnan. Och man kan väl säga på samma sätt att bäckenet är ett visst skydd för de organ som ligger i bäckenet. Och sen är det ju att skelettet bidrar till rörelse. Benen är ju sammanfogade i leder och över lederna sitter det muskler.
Och om jag drar samman musklerna här så kan jag röra. Röra mig. Jag byr i lederna och på så vis kan jag röra mig.
Så nu har skelettet några helt andra uppgifter. Och det är att i den röda benmärgen så produceras dina blodkroppar. Alla typer av blodkroppar produceras i röda benmärgen. Och det kommer vi till.
Var den finns. Och sen har vi en uppgift till. Det är ju en depå för kalsium och fosfat.
Skulle du äta kalsiumfattig kost? Du måste ha en viss mängd kalsiumjoner i ditt blod och i dina kroppsvätskor. Ja, då bryter vi ner lite av benet. Där har vi ett förråd av kalsium.
Alla de här 206 benen kan man dela in i olika typer av ben. Man kan prata om rörben, de vi har här i armarna, överarmen, underarmen och benen. Och i fingrar och tår.
Man kan prata om platta ben som vi har i bäckenet och skallens ben. Här har du nackbenet, det som sitter under skallen, alltså skallens undersida. Och sen så går det upp här i nacken. Korta ben som vi har till exempel i handloven och här i foten. Och...
Så kallar man dem olikformiga ben. Exempel på det är ju koter. Om vi tar just rörbenen.
Hur är rörben ett rörben byggt? Det vi har i fingrar och tår och ben och armar. Ja, då säger vi att rörbenet har ett skaft här och sen har det ett huvud. Här har jag alltså, detta är lårbenet och det här är överarmsbenet.
Fener och humerus. Skaftet heter D. fys och på det i ändarna här så kallar vi de klumparna för epifyser epifys i den ändan och epifys i den ändan Benen är klädda av en benhinna och den heter perry-ost. Alltså ost har med ben att göra och perry är på den. Där sitter en benhinna av bindväv och i den här bindväven...
så går det blodkärl och där går nerver har ni känt om ni får en spark på smalbenet att du har smärtsinneceller i benväven och i den här finns också celler som snabbt kan dela sig man får ett benbrott och börjar bilda en sån här kallus om man tittar in i ett ben vänta här det är hopp Ja, vi har ett lårben här från en älg. Och om man öppnar det och tittar inuti det så ser det ut så här. Här inne har vi något som kallas för svamp.
Svampaktigt ben eller spångigöst ben. Det har vi här i epifyserna. Och när du var ett litet barn så var det spångigöst ben i hela alltihopa här.
Men ytterst, även här ute, och här syns det väldigt tydligt, så har vi det som heter kompakt ben. Så hela den här är då kompaktben, den yttersta här. Och sen är det spångljöst ben.
Med tiden när man växer så försvinner det spångljösa benet i de här stora, i rörben. så försvinner det och då ersätts det av en ja, förresten nu ska jag säga också att i det här spånglösa benet i det här svampaktiga benet där mellan Mellan själva benvävnaden. För benet är som små trådar. Här kan man säga. Som en svampaktig trådar.
I hållrummen där så finns det röd benmärg. Och det är där du bildar dina blodkroppar. Här har ni, inte spånglöst ben längre, utan där har vi en märghåla.
Och i märghålan här finns något som heter gul benmärg och det är fettvävnad. Om man tittar på det spongyösa benet, på denna bilden tycker jag inte det är så bra vitat, men så ser man att det spongyösa benet här, det är byggt inte lite hur som hav, utan det är faktiskt byggt väldigt... mycket efter de krafter som påverkar benet. Här har de ritat det. Om man går noggrant in och kollar hur det spångösa benet är byggt så kan man se att benet bygger upp. sånt här spånglöst ben efter där du får en belastning så det här är de röda linjerna här det är när benet belastas av tryck på detta sättet men sen skedde en dragning i benet också och det är de blå linjerna här som ska illustrera det för det är nämligen så att ben det byggs om hela tiden ben behöver inte byggas Den byggs om och bryts ner.
Den bryts ner och den byggs upp. Och den måste göra det när den växer och blir större. Så måste man bryta ner viss benmedel och bygga upp annan.
Och det är så här att... De delar av benet som får belastning, där bygger man på ben. Det som inte belastas, det bryter man ner. Och hur går det till då när man bygger om ben?
När man bryter ner ben och bygger om ben? För ben blir ju hårt nu. Det är ju en massa kalsiumfosfat. Jo, då har du lite olika celler som gör det. Det finns celler som heter osteoklaster. Nu står det på engelska här med C.
På svenska sätter man ett K där. Osteoklaster. De bryter ner ben. Ni ser den här cellen här, den har lite fingerlika utskott här.
Den slänger faktiskt ut saltsyra. Och fräter sönder det här kalsiumfosfatet. Och sen så käkar den upp kollagenfiberna. Så att det är osteoklaster.
Plaster bryter ner ben. Och sen finns det osteoblaster. De bygger nya kolagenfibrer.
Och på de här kolagenfibrerna så fastnar kalsiumfosfat. Så de bygger hela tiden upp. De bygger nytt ben. Och de här osteoblasterna, de bygger nytt ben och bygger nytt ben och bygger nytt ben och ibland blir några av de här cellerna helt inbyggda och då bildar de sådana osteocyter. Sådana med utskott så de hade kontakt med varandra.
Jag ska lägga en länk i slutet på den här filmen till en bra animation som finns på Youtube som visar hur det här går till. Eller, ja, där man får se hur osteoklasterna bryter ner och osteoblasterna bygger upp. Sen finns det några sådana här celler också men de hoppas vi gör. När den här älgen var liten så var ju detta ett mycket mindre ben. Det var både kortare och det var mycket smalare.
Och så med era lårben också. När ni föddes hade ni kanske ett lårben som var så här stort, långt, och som inte var grövre än sådär någonting. Så då måste ju ett rörben bli både grövre och bli längre.
Och rörbenen de byggs till enligt en väldigt enkel princip när de ska bli grövre. Då har man på insidan här inne i... När i hålan, där har du mycket osteoklaster som man bryter ner på insidan.
Man bryter ner på insidan och så har man osteoblaster på utsidan som bygger upp. Och på så vis så blir rörbenet grövre. Men det måste kunna bli längre också. Och då har man, alltså det bryts ner på insidan och så byggs det på på utsidan. Ja, men det måste bli längre.
Och då har man här inne i benet, man kan inte se det här för detta är från en vuxen älg. Och man kan inte se det hos er heller. För jag gissar att de flesta av er har passerat slutet på puberteten. Ni vet, man växer ju under puberteten och sen i slutet på puberteten så växer man inte längre.
Men innan dess så har man någonting som heter epifys. Ni kommer ihåg att det heter ju epifysen, ändarna här. Och...
I epifysen här så har man epifysskivor och de är gjorda av brosk. Och där sker en längdetillväxt. Så det här brosket växer till och blir tjockare och sen omvandlas brosket till benvävnad. Och sen växer den till och blir tjockare och sen omvandlas brosket till benvävnad.
När man då kommer i slutet på puberteten så blir allting... benvävna där. Och sen kan man inte bli längre. Så man kan ju inte bli längre.
När man har vuxit färdigt så kan man inte bli längre. Och det är för att de här epifysskivorna har då förbenats helt. Ska man bli längre när man är vuxen får man liksom kapa av benet och så får man dröjta lite grann och så får det växa ihop.
Det var det! Hur rörben är byggda och att ben byggs om hela tiden. Ben sitter ihop med varandra.
Två ben sitter ihop med varandra. Nu passar inte de här benen om de vill låtsas att de sitter ihop på det här sättet. Och två ben som sitter ihop det kallar man en led.
Om den där leden är en äkta led, det vill säga en led där benbitarna kan röra sig i förhållande till varandra, som de här, så kallar man det en synovialled. Det finns andra leder också där benbitar sitter ihop men där det inte finns någon rörlighet, till exempel i skallen. Nu tar vi synovialleden.
Hur är en synovialled byggd? Jag har en fin bild här. som jag har hämtat från Wikimedia. Och här uppe har du ett ben, det är det proximala benet, det som sitter närmast kroppen.
Och sen har vi ett annat ben som kommer... mer distalt och det är distala benet här och den där leden den kan röra sig så här hur är själva leden byggd? ja då gör jag så här att först så tar jag bort de där engelska beteckningarna och sen tänkte jag att jag skalar bort det som står ytterst så vi bara precis ser där de två benen möts här är själva leden synovialleden Det benet där, ni ser att det är lite byt på detta hållet.
Och det här benet här är byt på detta hållet. Och då kallar man det, det benet som är byt så, det kallar man det att det har ett ledhuvud. Och det där nere sitter i en ledskål.
Och på så sätt kan då det här älgbenet, det har ett ledhuvud här. Och sen så har de här, det sitter faktiskt två ben här under. De kan då röra sig på det här sättet.
Då har du en ledskål i det benet. Och ett ledhuvud här. De här benen ligger ju mot varandra.
Och de är klädda med broskvävnad. Där sitter alltså ledbrosk både på ledhuvudet och i ledskålen. Så sitter ett lager med brosk där.
Du ska inte förväxla det med det brosket sen. För sen har vissa leder en extra liten skiva här inne. Till exempel knäleden har en liten extra broskskiva som heter menisk. Utan detta är alla leder. Det har du här i fingrarna. Alla leder så är ledhuvudet och ledskålen klädda med brosk.
Sedan är själva leden inkapslad av en hinna som heter ledkapsel. Den sitter runt hela leden. Ledkapseln här är bindväv. Den sitter runt hela leden. Innerst på den här ledkapseln finns en hinna av epitelvävnad.
Den heter synovialhinna. Och den hinnan producerar vätska. Så det här utrymmet som finns innanför ledkapseln, det heter då ledhålan.
Och i den ledhålan så finns det vätska, ledvätska, som produceras av synovialhinnan här. Sedan ser du att ledhålan här just mellan, i och med att du har vätska mellan de här benen, så blir det som om du tar vätska på två glasskivor och så lägger du dem ihop. Så klistras de liksom ihop. Den där ledvätskan, den fungerar som ett smörjmedel, man kan säga som en olja. För de här benbitarna nu med brosk, de ska ju...
kunna vrida sig så här i förhållande till varandra under hela livet. Och då behöver man alltså en smörjvätska. Och det är den här ledvätskan som ger den här, som en slags olja kan man säga. Ledvätskan försörjer också själva brosket med näring. Ni vet att broskvävnad har inga blodkärl i sig.
Benet hade blodkärl, men broskvävnad har inga blodkärl. Så den måste få sin näring någonstans ifrån. Och då kan den få både från, jag tror faktiskt det kan gå från benet också, men även den här synovialvätskan innehåller syre och sånt som då kan komma till brosket. Och slaggprodukter kan avges till synovialvätskan. De som opererar i leder brukar ju säga så här att om man öppnar den här ledkapseln, den sitter ju runt hela leden, där inne finns inga blodkärl och det betyder ju att då är det svårare för vita blodkroppar och sånt att komma dit om du skulle få en infektion i leden.
Så det finns ju ett sådant talesätt som jag fick lära mig när jag läste till sjuksköterska, att man kan spotta i en buk. Om du har öppnat en buk så kan man spotta i en buk. Då kommer det bakterier. Det gör man ju inte.
Men man säger så. Man kan inte spotta i en byg. Men du får inte andas i en led.
Det är så mycket läskigare att få in bakterier i en led. Här innanför ledkapseln. Om man nu går till den här bilden igen.
Så är det ju här vi har tittat. Här hade vi ju ledhuvudet. Ledskålen.
Ledbråsket. Och så hade vi den här ledkapseln. Utanför ledkapseln här så kan det sitta förstärkningar av bindväv. Och då heter det ligament. Alltså här har du ett ligament som sitter utanför.
Den här leden kan ju böja sig. Den kan ha en flexion, den böjer sig på det hållet. Så.
Nu ska vi se hur ni ser det. Så ser ni det. Okej. Då blir det en led som... Det blir nu så här. Och sen så böjer den sig så.
På det hållet. Så. Och när den sen sträcker ut sig. Så sitter det ett ligament här då. Som förhindrar att man inte kan böja den.
Den ska inte kunna böjas på det där hållet. Den ska inte kunna böjas så. Och därför sitter det ett ligament där. Om man tittar på kroppens alla leder kan man vara väldigt komplicerad med många ligament som begränsar rörelsefriheten.
Eller också är med och förstärker leden. Så det räcker inte med den här ledkapseln utan oftast har man sådana här ligament. Sen har de på den här bilden också ritat ut, här sitter ju muskeln här. Det är ju den muskeln som sträcker leden.
Och muskeln går ju i en sena som sitter fast nere i det här benet. Och här har du den andra muskeln. När den muskeln drar ihop sig så sitter den fast i benet här.
Och då böjer den leden på det hållet. De här ligamenten, du har ett ligament, det var ju ett ligament det här. Och även i själva ledkapseln här, ibland är ledkapseln förstärkt på vissa sidor så den funkar som ett ligament. den böjs så är den väldigt stram så den kan böjas mer men i de ligamenten så sitter det också små sinnesreceptorer små sträckreceptorer Och när det här ligamentet är sträckt så skickar de signaler in till centrala nervsystemet. Och på så vis så kan man veta, även om jag blundar här nu, så vet jag hur jag håller mina leder.
När jag ska göra en rörelse så måste jag veta om hur mycket armen är böjd. För att veta om jag ska röra en rörelse och ta armen dit här. Så måste på något sätt nervsystemet veta. Hur den rör sig. Och då sitter det bland annat sådana.
Sträckreceptorer i leder. Vi har ju det i muskler också. Som talar om hur sträckta muskler är.
Sen tycker jag att den här bilden, det är lite mycket i den bilden, den här bilden ni ska ha kvar i huvudet. Rita gärna upp en sån bild hur en led är byggd. Alltså med ledhuvud, ledskål och bråsk och ledkapsel och synergialhinnor.