Föreläsningsanteckningar: Koncentration och dess beräkning

Introduktion till koncentration

• Kemister blandar lösningar och behöver veta deras koncentration.
• Koncentration kan anges på flera sätt, t.ex. i procent eller antal per volym.

Masshalt (Masskoncentration)

• Beräknas genom att dividera massan av det lösta ämnet med volymen av lösningen.
• Exempel: 1,0 g koksalt i 0,250 dm³ vatten ger en koncentration på 4,0 g/dm³.

Procenthalt

• Visar hur stor andel av den totala massan som är löst ämne.
• Exempel: 1,0 g koksalt i 250 g vatten -> 0,40% när räknat korrekt.
• Vikt per volym-procent (W/V %): En enklare metod där man delar massan av det lösta ämnet med volymen av lösningen. Används vid låga koncentrationer.

Molaritet

• Anger antalet mol per liter i en lösning.
• Beräknas som substansmängden delad med volymen (C = N/V).
• Enhet: mol/dm³, även kallad molar (M).
• Viktigt att inte förväxla med molmassa (kursivt m).

Exempel på beräkning av molaritet

• Beräkning av molaritet för natriumklorid:
  1. Bestäm substansmängden genom massa och molmassa.
  2. Exempel: 1,0 g NaCl i 0,250 dm³ vatten ger 0,068 M.

Totalkoncentration och partikelkoncentration

• Totalkoncentration (C) av ett ämne jämförs med partikelkoncentrationer [Mg2+], [NO3-].
• Reaktionsformler hjälper till att förstå förhållandet mellan enheter och joner.
• Exempel med magnesiumnitrat Mg(NO3)2:
  • Totalkoncentration: 0,273 M.
  • [Mg2+]: 0,273 M (1:1 förhållande).
  • [NO3-]: 0,546 M (1:2 förhållande).

Sammanfattning

• Koncentration är avgörande för kemiska lösningar och kan anges på flera sätt.
• För molekylära lösningar används molaritet oftast.
• Procenthalt och masshalt är användbara vid lägre koncentrationer eller när man arbetar med lösningar med enkel uppmätning.
• Partikelkoncentrationer är viktiga för att förstå joniska reaktioner och deras balans.