Under andra världskriget, efter Tysklands attack på Sovjetunionen den 22 juni 1941, ställdes Sveriges neutralitetsfråga på sin spets.
Tyskland krävde att få transportera Engelbrechtdivisionen, en fullt utrustad militär division med cirka 15 000 soldater, genom Sverige via järnväg från Norge till Finland.
Sveriges Neutralitet
Sverige hade deklarerat neutralitet under kriget men stod inför sin största utmaning när Tyskland ställde sina krav.
Flera andra krav följde, såsom mineringar och tillstånd till överflygning av svenskt territorium.
Det viktigaste var frågan om transitering av den beväpnade divisionen.
Politiska Reaktioner
De tyska kraven sågs av många, särskilt inom Socialdemokraterna och Folkpartiet, som stridande mot Sveriges neutralitet.
Kung Gustav V och majoriteten av de borgerliga regeringsledamöterna, samt utrikesministern, var positiva till att säga ja till Tyskland.
Statsminister Per Albin Hansson stod inför en politisk kris där Socialdemokraterna kunde tänka sig att säga nej om andra partier var med på det.
Högern och Bondeförbundet stödde ett ja, vilket avgjorde frågan.
Tyskland informerades om att detta var en engångseftergift.
Intern Politisk Kris
Gustav Möller (socialdemokratisk socialminister) uttryckte tvivel om detta verkligen var en engångsföreteelse.
Per Albin Hansson reagerade starkt: "Vad tjänar det till, att vi i en sådan stund som denna är djävliga mot varandra."
Kungens Roll
Midsommarkrisen anses av vissa forskare som ett exempel där kungen fortfarande kunde spela en avgörande roll i en krissituation.
Det spekuleras även om Hansson utnyttjade kungens antydda hot om abdikation för att få stöd för transiteringen.
Efterföljder
Krisen satte Sveriges neutralitetspolitik i fokus och blev en del av den större debatten om Sveriges roll under andra världskriget.
Källor och Ytterligare Läsning
Artikeln av Stig Hadenius, historiker och professor i journalistik.
Fördjupningar om Sverige under andra världskriget och dess politik.