Transcript for:
Kristendomens historia och kännetecken

Kristendomen är världens största religion med över två miljarder utövare. Det är inte så konstigt, för under hela sin historia har den försökt bli större-–och värva så många utövare som möjligt. Kristendom har varit en missionerande religion. Man försöker predika sanningen och få folk att bli kristna. Vad tror kristna på? Vad utmärker religionen? Och hur har kristendomen utvecklats genom historien? Vi börjar med en sammanfattning. Kristendomen är en av de tre abramitiska religionerna-sprungen ur judendomen och utgår från Jesus liv. Gudsbild. En Gud, men i treenighet. Det är fadern, sonen och den heliga anden. Gud har skapat allt. Profet. Jesus, som är både människa och Gud. Heligskrift. Bibeln, som innehåller gamla testamentet-med de fem moseböckerna, som också finns i den judiska Tora-och Nya testamentet, som handlar om Jesus liv och tiden efter. De centrala delarna där är de fyra evangelierna. Levnadsregler och ritualer. Inom kristendomen finns det heliga ritualer, sakrament-som skiljer sig åt mellan olika inriktningar. Men dopet och nattvarden... ...finns inom alla förgreningar av den kristna kyrkan. Högtider. De största kristna högtiderna är jul, som firas till minne av Jesu födelse-och påsk, som firas till minne av hans död och uppståndelse. Eskatologin. Vad händer när allt tar slut? Inom kristendomen tror man på ett liv efter döden. De som tror på Jesus får en plats i himmelriket. Man väntar också på den yttersta dagen då Jesus ska återvända för att döma människorna, såväl de levande som de döda. Kristendomen är en religion som uppstår i en judisk miljö. Från början var den bara en variant av judendomen. Alla de första kristna var judar, och Jesus var själv jude. Men hur gick kristendomen från tolv lärjungar och en korsfäst messias-till att bli världens största religion? Ja, mycket tack vare den här mannen, Paulus. Paulus kommer att skriva ungefär en fjärdedel av Bibelns nya testamente-ses som en av de viktigaste apostlarna-och vara en väsentlig anledning till att någon överhuvudtaget-har hört talas om Jesus och hans budskap. Men från början var han inget stort fan av Jesus. Tvärtom. Paulus tillhör nämligen en grupp judar som tar de skrivna texterna bokstavligen. Och enligt Tannach så ska det efter messias död bli ett paradis på jorden. Nu när Jesus är uppspikad på sitt kors kan de inte se skymten av det. Han hörde allt vad Jesus hade sagt och gjort. Han hörde också att apostlarna eller lärjungarna hade mött honom levande efter korsfästelsen. Han såg det som orimligt. Det var totalt mot alla texter. Därför började han förfölja de kristna. I början av 30-talet är Paulus på väg till Damaskus-för att gripa de förvirrade och otrogna kristna. Men då händer nåt som inte bara förändrar Paulus-utan faktiskt är förlängningen hela vår historia. På vägen fick han en religiös, extatisk upplevelse-ungefär av den typ som... Många kan fortfarande berätta om det. Han såg ett ljussken. I det ljusskenet urskilde han den person som han hade i huvudet redan--"nämligen Jesus."Paulus, som har lagt så mycket energi på att Jesus inte är messias--"upplever sig nu plötsligt stå öga mot öga med honom."Jesus frågar rent ut, varför förföljer du mig? Sen blir Paulus blind, helt blind, i tre dagar. Efter tre dagar kommer en annan kristen dit och lägger händerna på honom. Han får tillbaka synen och beslutar sig för att byta sida och döpa sig. Så Paulus gör nu en hel omvändning och viger hela sitt liv till att predika om Jesus. Men om man nu vill locka så många som möjligt till det här nya sättet att tro-vilka skulle man då rikta sig till? Den stora möjligheten, om man verkligen ville växa under antiken, var att rikta in sig mot hedningarna som framförallt trodde på de grekiska gudarna. Många var inte supernöjda och hade redan börjat snegla på andra sätt att tro. Man tyckte att judendomen var en lockande religion eftersom den hade en gud som var helt övermänsklig. På den tiden var de vanliga grekiska gudarna ungefär som vanliga människor-med både fel och brister. Så judendomen var lockande, men den var krånglig. Den hade massor med bestämmelser och det var många som drog sig för det. Så om man bara lättar lite på reglerna som finns inom judendomen-har man här en chans att expandera. Och vid det policymötet för kristendomen som hålls lite mindre än 20 år efter Jesus död-händer precis det. Den linje som Paulus driver vinner. Man bestämmer att kristendomen ska vara öppen för alla-och att det inte ska finnas några krav om att följa den judiska lagen. Paulus berättar att Jesus har befriat människorna från kravet-att följa några andra bud än kärlekens bud. När man beslutar att man inte måste följa den judiska lagen-om man var kristen, så är det också en tydlig markering-på att kristendom är något annat än judendom. Det handlade inte om en slags sluten grupp. Bara för att de får utvalda, utan man riktade sig redan tidigt utåt. Ja, med denna inkluderande policy kan kristendomens evangelium verkligen nå ut till massorna. Paulus sätter blicken på det enorma romariket. Här finns en möjlighet att ha en bas för spridningen av den nya religionen. I det romerska riket, det var ju gigantiskt. Och var du medborgare i riket så hade du rätt att resa egentligen var du ville. Och det är också ganska lätt. Man byggde vägar, så det fanns vägsystem och båtar--"så att man kunde ta sig runt."Och så utvecklas postsystemet så att man kunde skicka brev. Brev skulle bli en viktig del av hur det kristna budskapet sprids--"men också bevaras. Paulus skrev ungefär en fjärdedel--"av det som skulle bli Bibelns nya testamente."Den delen är framför allt kopior av de brev han nu skickar. Breven innehåller tolkningar av det kristna budskapet-men också förmaningar till icke-kristna som startar församlingar i Romariket. Men trots Romarikets förträffliga postsystem-uppstår det i början av 60-talet en del problem för kristendomen och dess mission. Nu har de nämligen blivit så många att de börjar ses som ett hot av de som styr. Så från att länge ha tolererats av makten i Rom-börjar nu de kristna förföljas. Och det får även Paulus känna på. Han sätts i husarrest och döms till döden och blir avrättad. Troligtvis med svärd. Det var slutet för kristendomens superspridare Paulus. Men inte för religionen, inte ens i romarriket. Även de styrande i Rom kommer att se att den nya religionen har fördelar. I den här tiden hade kejsar Konstantin börjat få upp ögonen för kristendomen. Han såg i kristendomen en potential, en lära som kunde hjälpa honom-att ena ett romarike som alltmer höll på att försvagas och falla isär. År 313 beslutar han sig för att upphäva förföljelserna. Snart blir kristendomen statsreligion i hela romariket. Men med alla dessa nya kristna började det uppstå en massa frågor. Hur ska man göra med det här? Varför är det så här? Och Jesus... Är han en gud eller människa? Här behövs ett stormöte. På kejsar Konstantins uppmaning samlas 250 biskoppar i Nicaea-för det första konsiliet, alltså kyrkomötet. Här ska frågetecken böjas till utropstecken. Den mest pressande frågan är hur man ska tolka Jesus natur-300 år efter hans död. Vad man fastslog i Nicaea är att Jesus var sann gud. ...och sann människa. Både Gud fullt ut och människa fullt ut. Man formulerar en trosbekännelse som utgör grunden för all form av kristendom. Den isenska trosbekännelsen. Den börjar så här. Jag tror på en enda Gud, allsmäktig Fader--...skapare av himmel och jord, av allt vad synligt och osynligt är--...och på en enda Herre, Jesus Kristus- Guds enfödde son. När man talar om den gudomliga verkligheten så tänker man sig olika funktioner. Till exempel gudfaden brukar vi säga är den som skapar universum. Guds sonen brukar man säga representerar den gudomliga godheten. Och Gud som den heliga anden brukar vi säga är den som vägleder eller vägvisar människor. ...genom livet. Så efter att Jesus har skaffat sig lärjungar och dött-har religionen som började som en version av judendomen brutit sig loss-och är nu statsreligion i hela Romariket. Efter kyrkomötet i Nicaea har man också förtydligat hur religionen fungerar-och slagit fast hur kyrkan ska vara organiserad. Så, då är väl allt frid och fröjd och alla är på samma bibelblad. Nej, inte direkt. Frågan om kristendomens organisation skulle visa sig mer svårlöst-–än den om Jesus egentliga natur. Nu kommer kristendomens första stora splittring-–och den sker till följd av en annan separation. Det väldiga romariket har blivit för stort och oöverskådligt för att hålla ordning på. Nu delas det upp i öst-och västrom. Då har man en biskop i öst under kejsaren. Och sen finns ju då i väst kvar biskopen i Rom. Det som då senare utvecklas till påvedömet. Så att i ett delat romarike finns nu också två typer av kristendom. Biskopen i väst blir påven. Och biskopen i öst blir patriarken. De här två kommer att glida längre och längre ifrån varandra. Påven börjar betrakta sig som den främsta bland... –för alla kristna biskoppar. Han hävdar att påveanbetet skapades av Jesus– –och att påven är lärjungen Petrus efterträdare. Det uppskattas inte i Öst. De hamnar i konkurrens med varandra, fast det är samma kyrka. Slitningen mellan väst och öst, ända fram till –då slutgiltigt kyrkorna fördömer varandra. Då är splittringen ett faktum mellan östkyrkorna. Påven och patriarken bandlyser nu varandra. Splittringen mellan de ortodoxa i öst och de katolska i väst är ett faktum. Men samtidigt som påven och patriarken käbblar--"sprider sig kristendomen snabbt över Europa."Sverige hamnar under påvens beskydd när Olof Skötkonung döper sig i år 1008. Att rikta sig till den som styr landet har blivit effektivt. Man sprider kristendomen på ett nytt sätt. Man vänder sig till kungarna. Kristendomen sprids uppifrån och ner. När kungen döper sig menar man att folket har bytt religion. Den romersk katolska kyrkan blir en enande kraft i Europa-och får ett enormt politiskt och ekonomiskt inflytande. Den har stor makt över människors liv och kyrkans normer genomsyrar samhället. Livet på jorden ses som uppvärmning innan det eviga livet på andra sidan graven. För att komma till paradiset är man tvungen att blintlyda kyrkans regler. Men när vi är framme vid 1500-talet-kommer även den enande romerskatolska kyrkan att splittras. För med många följare kommer många nya idéer. Katolska kyrkan är ganska korrumperad bitvis. Påverdömet har också interna slitningar. Det kommer nya, moderna teologier som är influerade av renaissanceidéer-där människan, där individen står i centrum på ett helt annat sätt. En som har såna nya idéer är den här personen, Martin Luther. Här ser vi honom lite casual stå och bränna böcker. Han och andra protestanter protesterar nu mot hur den katolska kyrkan-har blivit ett sånt centrum för makt och välstånd. Det var väl ändå inte det Jesus predikade om. En av de saker som de kritiserar är att förmögna kan gottgöra sina synder-genom att köpa så kallade avlatsbrev. Har man pengar kan man göra i princip vad syndigt som helst-och sen köpa botgörelse från kyrkan. Här fann Martin Luther stöd i sin kritik i romarbrevet av vår vän Paulus. Härifrån utvecklas också tanken som kommer att vara central för Luther--"att individens frälsning inte beror på några instanser"--"utanför relationen mellan människa och Gud."Även om många såg kopplingen till Jesus budskap i Martin Luthers kritik--"fanns det andra anledningar för kungar att hoppa ut på den gren"--"som nu protestantismen bryter ut från kristendomsträdet."Dels slapp de betala skatt- De var till påven i Rom och kunde förstärka sitt envälde-och regera i kraft av Guds nåde. Även om kristendomen växte sig stark i Europa-är det i dag en kyrka som är mer dominant utanför Europas gränser. Men den spreds ofta dit på ett mindre smickrande sätt. Under 14-och 15-talet hade man upptäckt-att det fanns en värld utanför Europa. Man gjorde anspråk på att lägga beslag på de områdena man reste till för att erövra. Då följde missionärerna med hand i hand med kolonialmakterna. Kolonisatörerna och imperialisterna använde sig av kristendomen som en del i projektet att civilisera befolkningen i många av de länder som de la under sig. Så såg det ut i Sydamerika, Asien och Afrika. Men när länderna så småningom frigör sig är inte religion nåt man river upp. Det var en del som tänkte att när de här länderna sen bryter sig loss från kolonialmakterna i väst på 60-talet att man också skulle bryta med kristenomen, men så blev det inte. Idag kan man inte säga längre att kristenomen är en västlig religion eller som hör till västeuropeiska kultursfären, utan det är framförallt en religion i Sydamerika, Afrika. Men är man världens största religion med kyrkor och troende i hela världen-så är det kanske inte så konstigt att det uppstår nya tolkningar och versioner. Förutom de två stora splittringarna har kristendomen blommat ut i en mängd olika förgreningar. Det finns baptiströrelsen och den evangeliska kyrkan som är stor i USA. Och den kristna kyrka som växer mest globalt just nu är pingströrelsen. Det som har uppstått då är... Rik flor av alla möjliga typer av kyrkor-och inte så mycket som det har varit tidigare. Två eller tre huvudvarianter. På ett sätt påminner dagens kristendom-mycket mer om hur det såg ut de första århundraden-med en väldigt sån mångfald. Så på ett sätt har historien återvänt till hur det var i början. Men istället för att fråga sig vad som skiljer alla dessa kyrkor åt-kan man också fråga sig vad som förenar dem. Vad binder samman alla två miljarder kristna? Det är svårt att tala om kristendomen som en enhet. Men den grundläggande teologin och idén--"om att människans frälsning sker genom Jesus"--"är lika överallt genom historien."Det absolut viktigaste inom kristendomen för mig--"är att odla en..." God, en positiv livskänsla. Jag tror att vår värld behöver positiv kraft. Och det har kristendomen betonat i 2000 år.