Betrakta dig som artist och se dig själv som en vinnare. Så lyckas du som nybliven lärare menar John Steinberg, skolutvecklare som kommer med boken 40 minuter, hundratals beslut. Skulle du kunna beskriva övergången från att vara student till att vara lärare i klassrummet?
Ja, övergången är speciell eftersom man inte har mycket praktiska erfarenheter när man kommer ut. Många gånger under praktikperioden behöver man inte heller leda. Det kan vara ganska hårt att komma ut i verkligheten och se att teorierna låter bra men det är svårare i praktiken.
Dilemmat idag är att man inte lär sig hantverket som man gjorde förr i tiden. Så utbildningen har akademiserats och det är mycket teori. Det är väl bra att kunna läroplansanalyser, skolhistoria, styrdokument och all forskning. Men hur går man in i ett rum som blir attraktiv för 25 stycken 14-åringar inom tre sekunder?
Man har inte mycket mer tid på sig. Så ledarskap i yrket är viktigt. Hur man använder kroppen, blicken, samlar eleverna med gesterna, position man tar i rummet.
Och den här inre väsen i ledarskapet i klassrummet är det som intresserar mig mest. Det betyder framförallt det icke-verbala ledarskapet, hur man leder med kroppen. Rösten. Intoneringen, pausering, frusna gester för att få uppmärksamhet.
De små knepen är knappt något man lär sig i lärarutbildningen nu för tiden. Och det är synd. Hur gör man för att ta ledningen i klassrummet första gången? Allting börjar med ett beslut om vem man är. Man måste fatta ett beslut om om det är jag som är ledare.
Det här är ett ledarskapsyrke. Om ledarskapet sitter rätt så får man fullsamhet och det är möjligt att få gruppen med sig. Får man inte ledarskapet rätt så måste man fatta beslut. Det är jag som är ledare.
Det betyder att man kan vara snäll och tillmötesgående. Man måste naturligtvis idag bygga väldigt bra relationer. Men det måste också vara tydligt och ha vissa normer och regelsystem som inte är förhandlingsbara. I mitt klassrum så gäller det här.
Och så måste man förklara det på. Orsaker bakom det men också förklarade på att det är vänligt med ett bestämt sätt. Barn kan det här, sträng men snäll. Och det gäller idag lika bra som det gäller för många år sedan.
Snäll i relationerna, omtanke, vill eleverna väl. Och sträng, det är att det finns normer, det finns regler, det finns konsekvenser. Hur gör man för att visa allt det här på tre sekunder som du säger att man har på sig?
Det finns en scen på en lärare som jag har på video som ibland visar på mina föreläsningar. Klassen sitter ner och hon kommer in genom dörren och sätter sig och stänger dörren. Lite offensivt, inte för mjukt, inte mitt emellan men hon stänger ganska hårt. Och så säger hon hej i rullelse. Och sen går hon ut mitt i gruppen, i elevgruppen.
Hela hennes rullarsemönster i hennes kropp säger att det är hon som är ledare för den här gruppen. Hon gömmer sig inte bakom stolarna, hänger inte i möblerna, har inte händerna i kors. Man tar kommando ganska högt tempo när man går omkring. Lite drama får man ha. Men om man inte lyckas direkt, hur gör man för att reparera det?
Om man misslyckas första gången man tar klassen måste man förstå att man har ganska många år på sig. Med den gruppen får man komma igen. Tänk efter. Vad gjorde jag fel?
Vad kan jag göra bättre? Skaffa råd hos några mentorer och ha ett analytiskt förhållningssätt. Och framförallt förstå vad du kan göra för att göra det bättre. Gå inte upp i varv om eleverna är si och så idag.
Det här är ett dåligt upptagningsområde och allt som man kan säga. Ta ansvar för resultatet du får och ta en ny sats igen. Hur får du eleverna intresserade?
Ja, det beror. Men det är på naturligtvis. Man måste kanske knyta an lite bättre till elevens värld istället för att det här målet fyller sig hela tiden.
Det gör mig lite tokig. Det är andra som har bestämt vilka mål som ska genomföras. Men eleverna har också idéer om vad de ska lära sig. Läroplanen är hierarkiskt uppbyggd. Det finns en ordning från en enkel förståelse till en djupare förståelse.
Google och hjärnan är associativ. Det betyder att den ena tanken leder till den nästa tanken. Ni vet hur det är när man surfar.
Elever är inte mer funtade på det sättet. De kommer att ha frågor. Då spinner man vidare på det. Kniter tillbaka till läroplanen. Kommer nya frågor. Var inte rädd att ta ut flikter.
Och var inte rädd... Berätta personliga erfarenheter och sen försöka knyta an till mål och innehåll och läroplanens förväntningar. Och rent konkret när du kommer in i klassrummet, hur får jag eleven att lyssna? Hur du får eleven att lyssna är alltid bättre om du är väl förberedd. Allt material är på plats i förväg.
Det är uppskriven på tavan vad som ska hända. Man har hälsat ordentligt när de kommer in i rummet. De vet var de ska sitta.
och de vet vad de ska börja med. Allting är upplagd på förhand, det underlättar. Och sen gäller det som jag nämnde tidigare, kroppsspråket. Ta det här rummet, visa att du har tempo, visa att du vill väl.
Lite ivriga gester och variation i rösten. Insamlande gester så att du får gruppen med dig. I alla fall öka sannolikheten.
Man spelar bara ett sannolikhetsspel. Du blir aldrig perfekt, men du kan öka förutsättningar att gå bra genom en genomtänkt plan. Jag läste att du skriver om hjärta, hjärna och hand.
Vill du förklara vad det innebär? Hjärta, hjärnan, handen är en väldigt enkel förklaringsmodell och planeringsmodell. De flesta av oss tror att vi når våra elever via hjärnan och skolan riktar mycket information till hjärnan.
Men det stämmer inte riktigt. Rikta informationen till hjärtat först. Du måste beröra.
Om man når fram till hjärtat kommer hjärnan att öppna sig. Handen står för det praktiska. Man måste kunna omsätta de idéer som du har gått igenom i skolan till praktiska handlingar.
Förstå i alla fall hur man kan få nytta av det här. Så när man når hjärtat först, öppnar hjärnan och sen knyter an till praktiken och vardagen och konsekvenser av hur man kan använda informationen. Då har man en ganska bra modell för att nå fram.
Vad gör du om du känner dig osäker? Om man blir osäker framför klassen, det bästa rådet jag kan ge är att stå still, stå stadigt och andas. Det behöver inte ta mer än två, tre sekunder.
Samla din kraft och säga okej, det här gick inte bra, nu tar jag en ny sats igen. Det kommer att hända, men det gäller att komma igen och visa för eleverna att du kommer igen. Vad är det största misstag som du har gjort i klassrummet?
Det största misstaget jag har gjort i klassrummet är kanske att göra aktiviteter som eleverna inte är vana vid att göra. Gruppaktiviteter eller paraktiviteter som inte är tillräckligt förberedda och inte är tillräckligt tydliga. Man måste ha tydliga instruktioner och sen knyta an till vad gruppen har erfarenhet av och sen leda dem vidare. Det har hänt några gånger att genomföra vidare ramar.
Och så spårar det ur och sen tar det lite tid att få dem tillbaka igen. Ett gott råd, om du tänkte grupparbete på fyra och fyra, ta två och två. Om du tänkte en grupp på sex, ta en grupp på tre. Om du tänkte en halvtimme, ta en kvart. Om du tänkte en kvart, ta sju minuter.
Om du tänkte sju minuter, ta tre minuter. Halvera rubbet och snabba tempot och korta speglingar. Då vänjer man gruppen vid grupparbete och sen tar tiden att utvärdera. Vad gick bra?
Vad har funkat? Vad gick bra i era grupper? Och till slut, roller i gruppen hjälper så att alla vet sin funktion. Att det är jag som skriver, det är jag som leder, det är jag som är uppmuntrande, jag som är ifrågasättare, det är jag som är presentatör eller grafisk designer.
Så att alla vet vilken funktion de ska ha i gruppen. Det effektiviserar grupparbetet. Vad är det värsta som kan hända om man är en nyutbildad lärare? Om man tappar tilltro till sig själv är det värsta som kan hända, vill jag påstå. Då man ifrågasätter varför jag har gått den här utbildningen, hur ska jag klara det här?
Och det kan jag säga, det kommer alla att gå igenom. Det är bara en naturlig del. Det tar två, tre år att känna sig någorlunda trygg i yrket. Ge dig själv chansen, ge dig själv de här åren. Prata med andra, prata med en mentor, skaffa några goda vänner som kan stötta dig.
Glädjas åt de små framgångarna, skaffa goda relationer med eleverna, prata med dem, sitta med dem på lunchen och påminna dig ständigt om varför du har sökt dig till den här fantastiska yrken.