Jag ska kort beskriva om vad vanlig celldelning, mitos, hur det går till. Det här är en cell och den ska dela sig och bli två. Jag har ritat ut cellkärnan i mitten och i cellkärnan finns allt DNA.
Långa DNA-trådar upprullade på små proteinkylor och då heter de kromosomer. Det är jätteviktigt när cellen ska dela sig och bli två att DNAt har gjort att man har kopierat alla DNA-trådar alla kromosomer. Så att när cellen blir två att bägge cellerna får med sig exakt samma DNA. Alltså kopier på det. Det enda jag har ritat ut i den cellen är cellkärnan och sen har jag ritat två små grejer som är viktiga vid celldelning och de heter cent... trioler.
Den här cellen ska snart dela sig och här händer någonting spännande som man inte kan se i något mikroskop och här är cellen igen. Men det som händer nu är att cellkärnan där är ett membran runt cellkärnan. Det membranet försvinner det börjar bli konigt här inne i och det börjar framträda någonting och det är kromosomer.
De där kromosomerna kommer till att ställa in sig mitt i cellen så här. Från de här centriolerna så växer det ut små proteintrådar. Jag har ritat dem här, det är ingenting man kan se i mikroskop.
Om du nu har fått förmånen i skolan att få titta på celldelning i mikroskop så ser man kromosomerna kan man se. Men de här proteintrådarna är så tunna så de ser man inte i ett vanligt... ett mikroskop. Nu så, de här det som ser ut som ett X, det kommer nu till att dras sönder av de här proteintrådarna och de vandrar till varsin ände och sen så blir det cellkärnor med ett cellmembran runt omkring och sen så kommer cellen till att snörpas av här själva cellen. membranet snöps av och så har vi fått två stycken celler.
Jag tänkte berätta om dels här. Här händer någonting spännande. Det vill säga här gör cellen här kopierar cellen DNA-et.
Och sen ska jag ta det här lite snyggare än de bilderna jag har ritat. Och det är så här att det här heter mitos. Alltså när själva celldelningen sker. Från det att cellkärnan börjar, kärnmembranet löses upp och kromosomerna kommer fram och så delar sig, är där hit. Tills vi har fått två celler.
Det heter mitos. Här ligger cellerna och gör ingenting men här gör den en förberedelse för att det här ska kunna ske. När man sedan har delat sig Om vi nu befinner oss på något ställe i kroppen där vi behöver dela celler mycket, ja då börjar man om från början igen va?
Och det vet du att när man kör en sån där sak, att man börjar om från början igen, till exempel året, först blev det vår, sommar, höst, vinter, sen blev det vår, då brukar man beskriva det som en cykel, eller menstruationscykeln. Ni vet, kvinnor, de har en folikel som växer till och sen så släpper man ut ett ägg. Det är en cykel. Man kallar detta också en cellcykel.
Cellcykel. Där står att M är mitosen. Det var när celldelningen skedde. S här. Det är syntesen.
När DNA kopieras. Och det heter syntes. namnet, då har det fått beteckningen S. Alltså om du läser någonstans där man beskriver cellcyklen så heter M-fas, det är mitosen.
S, det är när vi gör en kopia på DNA. En replika. DNA-replikation.
Här emellan så har det då fått beteckningen G, för då ser man där ett litet gap. Det första gap. Då växer cellen till sig.
Så när den har delat sig så är den ju liten. Så växer den till sig. Och sen sker DNA-replikationen.
Det är lite tillväxt, ett litet gap till. Och så kan man kalla det G0. Det är om cellen inte ska dela sig. Alltså vissa celler de delar sig och nu ska den inte dela sig.
Och sen får cellen signal om att den ska börja dela sig. Då går den in här i G1 och sen gör man en kopia på DNA. Och sen delar man på sig.
Vi ska bara titta på hur det går till när DNA kopieras. DNA-molekylen är speciell av två anledningar. Den ena grejen är att det är en molekyl som cellen lätt kan göra en exakt kopia på.
Den andra grejen med DNA-molekylen som inte jag tar upp här, det är ju att DNA-molekylen är en kod för hur man bygger protein. En bit DNA-molekyl är ju en koden gen för att man bygger en viss protein. DNA-molekylen är byggd av någonting som heter kvävebaser.
DNA-molekylen ser ut som en stege. Och sen om du tänker dig en stege så har man spiralvridit den. Den som en så här va. Och där på den så sitter det stegpinnar.
Och vad är en sån stegpinne? Så är det två stycken molekyler som inte är proteiner, inte fett, inte kolhydrater utan de heter kvävebaser. Och då finns det fyra stycken kvävebaser.
De heter adenin och tymin. Och de två passar ihop med varandra här. Och så finns det två stycken som heter cytosin och guanin.
Och de... passar också ihop. Och då är det så att om det sitter adenin där så sitter det alltid tymin där.
Om det sitter cytosin där så sitter det alltid guanin där. Det är kvävebaser och sen så här när sidorna på kedjan, den är gjord av fosfat och en sockerart. Eh, men den, den Liksom hemligheten med DNA är att kvävebasen adenin parar alltihop sig med kvävebasen tymin.
Och på samma sätt cytosin parar alltihop sig med guanin. Det är liksom hela DNAts hemlighet. DNA-molekylerna i dina celler är ruktansvärt långa. Om du frågar hur långa är de så säger du ruktansvärt långa. Alltså i en cell, du kan lägga 50 celler på rad på en millimeter.
I en sån cell så finns det en meter DNA. Och då när DNA är så här himla, himla, himla långt, så för att ha ordning på det, så är DNA-molekylen upprullad på små proteinkulor som heter... De heter historien.
Så det är DNA-molekylen upprullad. Snyggt det är. Och när DNA-molekylen ska packas ihop.
Som den gör vid mitos. Där man kan se den i ett mikroskop. Då måste den packas väldigt.
Ni ser att här ligger DNA-molekylen upprullad på de här historierna. Proteinkulorna. Och sen är den packad.
Och sen packas den ihop. Mer och mer. Och sen lägger den sig så här fram och tillbaka. Och fram och tillbaka.
Packas den ihop mer och mer och mer och mer och mer och mer. Och så. Och då kan man se kromosomen. Så en kromosom är DNA-molekyl plus proteinkulorna som den är upprullad på.
Hur många sådana DNA-molekyler upprullade på proteinkulor har vi? Har människan? Alltså i varje cell du har? Ja, då har du 46 stycken kromosomer. 23 par.
Här har man ett foto på människans kromosomer. Det är 23 par. Och då har du alltså... Sätter man namn på dem? Nej, man sätter nummer på dem.
Man har sorterat dem efter den längsta till den minsta. Det där är kromosom nummer åtta. par nummer åtta. Den ena har du fått från din far.
Den andra har du fått från din mor. Och det här är kromosom par nummer nio. Då har du en nia från din far och en nia från din mor. Och så vidare. Så är det hela vägen.
DNA-molekylen. De där kvävebaserna har ju namn. Och man förkortar ofta dem med att man tar första bokstaven. Och om du...
Någon gång har jag sett på däckar och sånt där där man sitter och tittar på DNA. Man analyserar DNA från olika misstänkta sånt så står det A så står det så här va. Men det är ju bara för att det har blivit en, det är så man gör när man ska beskriva eller när man ska tala om vilken DNA-kod någon har va.
Så är det, så gör man den förkortningen. Men här har vi öppnat upp DNA-molekylen. Och du ser där står det ett A där, då står det ett T där. Då står det ett T.
T där, då står det A där. Så, så om jag håller över här nu. Där står, där uppe står A, C, G. Vad står det här nere då?
T, C, T, G, C. Ja. Vi är i en cell. Cellen ska nu göra en k... på sitt DNA.
Den ska göra en DNA-replikation. Det känner du igen, det är en replika. När man har en tavla så gör man en replikation.
Det som händer då i cellen, det är först att det finns sådana här byggbitar som man kan bygga DNA av. Alltså det är en liten kvävebas här, cytosin, som sitter fast på en... Det här som är själva stegens sidor. Alltså socker och fosfat.
Så där finns sådana här byggbitar. Färdiga. Cellen har byggt dem.
Så att de finns färdiga. Nu gäller det bara att sätta ihop de här i exakt rätt ordning. Då måste man först öppna upp DNA-molekylen. Och det görs av ett litet enzym.
Och sedan så... Så finns det ett annat enzym som kommer här. Och när rätt sån här, nu heter den alltså kvävebas, det heter egentligen nukleotid.
När rätt sån kvävebas med den där lilla grejen kommer till rätt ställe, då kommer det här enzymet till att trycka ihop de här. Så att här har du ett enzym. Här har vi T.
guanin och på guanin så passar cytosin ihop där står cytosin C då passar G ihop där här står A då passar T ihop där och så vidare. I själva verket så kommer de molekyler röra sig slumpmässigt hela tiden i himla fart. Och när det kommer rätt så kommer enzymet där till att trycka ihop dem. Och då får du ju en nu har vi ju tagit ena halvan av DNA här och då får vi ju en kupp...
på den när det här enzymet kör fram. Och på samma sätt sker det här uppe. Den måste köra på andra hållet. Och varför det är så, det går inte jag igenom här. Men det är samma sak där.
Här kommer de och så kör den så. Och till slut har du fått två stycken exakta kopior av den här extremt långa dynammolekyl. Och det är då, när den sen packas ihop så sitter de ihop. Så när du gör en kopia på en kromosom då från början är det bara en sån där arm så måste den andra sitta ihop så här.
Så det blir ett kryss. Därför att sen när cellen ska dela på sig så måste vi ha ordning och reda här. Så att vi får en kopia till den ena cellen och en till den andra cellen. Ja, här har jag bara det. För dig som vill ha namnen på de här enzymerna så har jag de här så kan du bara stanna filmen.
Om du vill lära dig DNA-polymeras och helikas och sådär. Också det som heter leading strand och lagging strand. Det är inte något som jag tänker ta annars. Nej. Här var vi nu.
Vi har gjort en kopia. Det var det på den cellen där uppe. Vi har kopierat DNA.
Det sker lite tillväxt. Och nu går vi in i mitosen. Så ska vi bara titta på lite snyggare bilder än de som jag ritade där.
Mitosen. Det börjar ni med. Här har du ju en cell.
Här har du ju fler grejer i cellen. Men ni ser att centriolerna börjar gå ut i kanten. Och cellkärnans membran löses upp. Och det är nu också DNA. Det var hoprullat på kulor och sen så gör alla kulorna ihop sig och lägger sig så här.
Så att man packar ihop DNA. Annars ligger det i långa, långa, långa, långa prådar. Den ligger hoprullad på sina kulor men den ligger utspritt i långa prådar. Men nu måste de packa ihop sig om vi ska kunna göra en celldelning. Alla 46 kromosomer i en mänsklig cell ställer sig på rad här.
Proteintrådarna här, de hakar tag precis där kromosomen sitter ihop. Precis där. Jag kan rita, hur kan det?
Ska vi se? Nej, det kunde jag inte. Men i alla fall, kromosomerna sitter ihop så här.
Och det var ju den... ena DNA och den andra DNA och de sitter ihop på ett speciellt ställe och det är i det stället som de här proteintrådarna hakar i. Och sen så drar, nu, nu har de ställt in allting och sen så drar de isär och så bildas det två stycken nya celler och så avslutas alltihopa med att cellmembranet går av och så blir det två stycken sådana.
Det här är en vanlig mitos. Det finns ord på det här också. Här är man i profas. Hörfas. Här när alla står på en linje är det metafas.
Sen när de börjar vandra heter anafas. Och det här är telofas. Ja, det där var cellcykel.
Vanlig celldelning. tors. Jag kanske skulle nämna det, för det brukar en del tycka är konstigt.
Människan har 46 kromosomer. Det har vi där. 46 kromosomer.
Sen gör man ju en kopia. Men man pratar fortfarande om att du har 36 kromosomer, även om varje kromosom har gjort en kopia på sig själv. Så man säger inte att det är 96 där, för de sitter ihop här.
Det är 46 kromosomer. Sen ställer sig de 46 kromosomerna. Fast det är bara ritat fyra här.
För det är så svårt att rita annars. De 46 kromosomerna står på linje där. Och sen drar de sig till. Och när vi är klara så har varje cell 46 kromosomer.
Det är vid mitos. Jag ska göra en film till som beskriver. Mejos, det vill säga när du bildar ägg eller spärrnjur.
Det ser ut på ett lite annat sätt.