Då ska vi fortsätta med andra delen av kognitionspsykologin. Det vi ska kolla på då är teorier av Jean Piaget. Den här gubben var väldigt intresserad av hur vårt tänkande fungerar. Han såg att det är väldigt stor skillnad på hur barn tänker och hur vuxna tänker.
Små barn tänker väldigt mycket utifrån sina egna upplevelser och fakta som finns. Medan tonåringar, unga vuxna och även vuxna... Kan tänka ganska abstrakt. Alltså tänka utifrån saker som antingen inte har hänt ännu. Eller som inte kommer hända för att de inte funkar i vår värld till exempel.
Och det har små barn svårt att göra. Man kikar också på hur vårt tänkande utvecklas. Alltså hur vår kognitiva utveckling är. Kognitiv, kognition, det var ju mentala processer.
Och det handlar både om att hjärnan faktiskt växer. Bli större och mognar och få snabbare kopplingar. Och också att vi får en massa nya erfarenheter så vi lär oss en massa saker också. Och det utvecklar ju vårt tänkande.
Vill man se exempel på hur små barn tänker kan man kolla på det här Youtube-klippet. Det kikade vi ju på någon lektion också. Det vi behöver kolla på som hans viktigaste begrepp, den här Sean P. Hedå, var kognitivt schema. Med schema här så menar man inte schema som vi har i skolan, att det är olika lektioner och liknande. Utan de här schemorna är som tankebubblor kan man tänka sig.
Det är hur vi grupperar och kategoriserar olika tankar och handlingar och kunskaper som vi har. Och då sätter vi dem i olika scheman, olika grupper. Så till exempel, annan kunskap du har om hur man är när man träffar nya människor. Vad man kan förvänta sig, hur man ska bete sig, hur situationen kan bli och så.
All den kunskapen du har om det är placerad i ett schema. All kunskap du har om hur man går i skolan, hur man lagar mat eller all kunskap du har om geografi är placerad i egna småscheman. Alla de här schemorna påverkar hur vi tolkar olika situationer. Om du tänker att du har ett schema om hur det är att träffa nya människor, då kommer du ha förväntningar.
Förväntningar utifrån det schemat och dina tidigare erfarenheter. När du träffar nya människor. Så om du har tidigare erfarenheter som är att det är väldigt trevligt att träffa nya människor. Du har haft positiva möten med nya personer och fått nya vänner och så.
Då kanske du har ett schema som är ganska positivt runt det här. Och det gör att när du är i en situation där du träffar nya människor. Då går du in med förväntningarna att det här kommer nog bli trevligt.
Och då kanske du beter dig på ett sådant sätt. Har du däremot erfarenheter av att det är ganska besvärligt att träffa nya människor och det är lite jobbigt och du blir nervös och folk har kanske inte alltid varit så trevliga. Då har du ett schema som kanske är lite mer negativt vad gäller det här. Och då går du in med de förväntningarna.
Och kanske tänker annorlunda och beter dig annorlunda än någon som har alla de här positiva erfarenheterna. Så våra scheman påverkar alltså hur vi tolkar olika situationer. När vi pratar om scheman och vi bygger nya scheman, det vill säga du får ny kunskap, då kan du allting akkommodera eller assimilera den här nya kunskapen. Du måste akkommodera kunskapen om det är så att du lär dig en helt ny grej som inte passar in i något av de scheman du har innan.
Så första gången ett barn lär sig då att en katt inte är samma sak som en hund, då måste man skapa ett nytt schema för just hur katter ser ut och hur katter låter och hur de är. Men om man till exempel har ett schema för hur en hund är och så ser du för första gången en stor hund, en chefer. Du har bara sett små hundar innan. Då måste du lära dig att okej, hundar kan se ut sådär också.
Då assimilerar du det i det schema som du redan har. Du har ett schema om hundar, du har lärt dig en ny sak om hundar. Då lägger du in det i det schemat. Då assimilerar du. Här har vi ett tankeexperiment som handlar om...
kognitiva förvrängningar. Och kognitiva förvrängningar är just när vi feltolkar situationer. Så vi har förväntningar på vad som ska ske men det behöver inte alltid bli så. Så det är lite som fördomar kan man säga. Och det här tankeexperimentet går ju ut på att du får kunskap om en person du aldrig har träffat och kunskapen är att det är en smart person som har skrivit en del poesi.
Och det första vi ofta tänker att de här personerna arbetar som är någonting som Det handlar om texter och poesi och att man måste vara svart på något sätt. Men egentligen så borde vi kolla statistiskt och se vad det är det troligaste att personen jobbar som. Jo, det yrket det finns flest människor som jobbar som. Men vi fastnar vid den lilla kunskapen vi har fått om någonting.
Tänker vi betyder någonting. När vi har fått olika kognitiva schemat om olika situationer så påverkar det hur vi tolkar. Så till exempel, vi har olika självscheman, alltså bilden av oss själva. Och om du har en ganska negativ bild av dig själv, då kommer du förmodligen att kunna tolka.
Olika händelser som en bekräftelse på att den här bilden av dig själv stämmer. Så varje gång som någon behandlar dig dåligt. Då kanske du tänker då att jag är ju inte en så bra person.
För du har den bilden av dig själv från början. Och varje gång någon behandlar dig bra. Då tänker du att det är ett undantag.
Så att vi bekräftar hela tiden de här förväntningarna vi har av någonting. Är det en person du inte gillar och den personen är trevlig mot dig, då tänker du att det här är något konstigt. Den kanske har någon baktanke med det här.
Och är det en person du inte gillar och den verkar otrevlig, då tänker du att den är ju så, det är en otrevlig person. Fast den personen kanske bara har sovit dåligt eller hade en dålig dag. Så vi bekräftar hela tiden våra egna scheman. Man får gärna fundera ut egna exempel här om man vill också. Men om man har de här kognitiva schemorna och sen så blir de jobbiga på något sätt.
Till exempel en negativ självbild. Att du ser på dig själv som en dålig person. Då är det ju någonting du behöver ändra.
Du behöver ju kanske börja tänka att du är en bra person. Och du har massa goda egenskaper också. Och ska vi ändra våra kognitiva scheman.
Då kan de antingen göra det genom att de blir ifrågasatta. Genom att man märker att de inte stämmer. Så om du har en negativ bild av dig själv och sen har du en partner som hela tiden säger att du är en bra person. Och du är värd att älska och du är rolig och du är trevlig och du är bra. Och du får höra det från lärare och du får höra det från vänner och så.
Då kommer du kanske ändra din negativa självbild efter ett tag. Okej, men om alla andra säger så här, då kanske det stämmer till viss del. Går det inte att ändra på det sättet?
Att det sitter väldigt djupt det här? Den här självbilden, det här schemat om att händer det här så kommer det bli på det här sättet. Då kan man behöva hjälp med det och då kan man ändra det till exempel genom KBT.
Och KBT står för kognitiv beteendeterapi. Så det är alltså kognitiv terapi och beteendeterapi ihop. Kognitiv terapi är precis som det låter.
Det fokuserar på kognition, alltså mentala processer. Så då försöker man ändra tankemönster. Och beteendeterapi är precis som det låter, att man försöker ändra beteenden.
Så fokuset i KBT är att man tänker att om man ändrar tankemönstren, då kommer beteendet ändras eftersom. För det är svårt att ändra känslor och beteenden och liknande. Men börjar vi ändra hur vi tänker på saker, då kommer känslorna ändras efter ett tag, automatiskt. Precis som all annan psykologi så finns det för-och nackdelar med det här. De fördelar som finns med kognitionspsykologi är precis som annan psykologi att det kan hjälpa oss att förstå oss själva bättre.
Och det är ju alltid bra för då förstår vi varför vi fungerar som vi gör. Och då kanske vi kan ändra tankar och handlingsmönster som vi har som inte riktigt funkar bra för oss. Som kanske begränsar oss på något sätt.
Det är också bra för man fokuserar på nuet och framtiden istället för dåtid. Så man kollar på vad är problemet idag och hur kan vi göra för att du ska må bättre i framtiden. Så det är en ganska optimistisk och positiv syn. Till skillnad från till exempel psykodynamiken där man kollade väldigt mycket på hur var din barndom och din uppväxt. Och man liksom grottade ner sig i problemen lite.
För det man tänker här är att vi kommer må dåligt ibland. Världen är inte perfekt, vi människor är inte perfekta. Vi människor blir sjuka och dör vilket innebär att folk runt omkring dig eller du kommer bli sjuka och dö någon gång.
Det kommer hända jobbiga saker alltså. Och om vi håller på att älta det här jobbiga. Alltså älta att tjata om det här jobbiga.
Och liksom hänger kvar i det hela tiden. Då kommer det bara göra oss olyckliga. Så inom kognitionspsykologi så fokuserar man framåt ganska mycket.
Hur kan vi göra det bättre istället för att stanna i det som är jobbigt. Men nackdelarna med det här då är att man fokuserar väldigt mycket på att vi ska ändra våra tankar hela tiden. Det kan göra att man försummar, det vill säga att man struntar i eller inte ser hur viktigt det är med känslor och handlingar. Kan vi till exempel ändra våra tankemönster så att våra känslor ändras varje gång? Ibland kan det ju vara känslor som inte kan ändras på något sätt.
Och då kanske man måste lyssna på dem. Och sen så är kognitionspsykologin förklarar människan så ganska enkel. Och vi är mycket mer komplicerade. Som det här till exempel. Kan man tänka bort känslor?
Kan alla våra tankar kopplas till olika scheman? Det kanske inte kan. Bygger vi upp scheman till olika saker jämt? Nej det gör vi kanske inte. Och sen slutligen.
Det är jättebra att kognitionspsykologin ser ganska positivt på. på världen och att vi kan förändras och så. Men positivt tänkande är ju bra till en gräns. För att om vi blundar för problemen och försöker tänka positivt då kan vi inte lösa problemen heller.
Är du i en dålig relation, då kanske du inte... Det kanske inte hjälper att du går runt och försöker tänka positivt utan du kanske måste lämna relationen och göra någonting åt det så. Att man ser vad som är problemet och sen ändrar det på något sätt.