Ja, vi ska prata om meningar, satsdelar och, ja, det här, satsschemat. Och vad handlar det här om? Vad? Jo!
Den här använder vi för att göra meningar. Och så att orden kommer på rätt plats. Så vi ska prata om det här.
Och det här satsschemat gäller en huvudsats. Alltså, ja, en mening kan man säga. Men, alltså, en huvudsats. Och vi ska komma till vad en huvudsats är. En mening kan ha flera huvudsatser.
Men vi kommer till det. Men vi ska börja här. Därför att... När vi pratar om subjekt, objekt, adverbial, vad är det vi pratar om? Ja, vi måste ha en mening. Det är det viktigaste.
Vi måste ha en mening för att kunna prata om subjekt och verb och objekt och adverbial. Jag får ibland frågan Penna Vad är det för Är penna ett subjekt? Det kan vara ett subjekt Det kan också vara Ett objekt Alltså Jag måste ha en mening För att kunna prata om pennan Pennan är svart Ja, då är det subjekt Jag skriver med pennan.
Då är det objekt. Så kom ihåg det. Satsdelar. Som subjekt och verb och objekt. Då måste vi ha en mening.
Men, pratar vi om ord. En penna. Då är det ett substantiv.
Alltså en... Ordklass. Substantiv är en ordklass. Samma med adjektiv och pronomen till exempel. Jag, du, pronomen, det är ordklasser.
Men, nu pratar vi om de här. Och då måste vi ha en mening. Jo, förresten. Verb finns ju både som ordklass och som...
Satsdel. Men det är så här att vi brukar säga verb. Vi kallar det verb 1 och verb 2 till exempel.
Men det riktiga namnet när vi pratar satsdelar, det är predikat. Men för att göra det enkelt så säger vi verb. Därför att predikat och verb, det är samma sak.
Det är samma. Så, satsschemat. Och då kan vi se här, först i meningen, för meningen börjar här. Här har vi första satsdelen.
Det kallas fundament, den här första delen. Och det är för att här kan vi ha olika satsdelar. Det vanligaste är subjekt. Subjektet först.
Så om vi gör en mening så måste vi ha subjekt och vi måste ha verb. Det är... Det måste.
Alla meningar måste ha subjekt och verb. Så, jag dricker. Det är en mening.
Subjekt och verb. Det är det vi måste ha. Men, det blir ju förstås en väldigt kort mening. Ja, vad dricker jag?
Förstås. Och frågar vi vad? Frågar vi vad? Och får ett svar? Då har vi ett objekt.
Så, jag dricker kaffe. Här har vi en mening. Och verbet är ju förstås jätteviktigt. Det är aktiviteten.
Subjektet är den som gör verbet. Alltså, vem dricker? Jo, jag. Och objektet, ja, det ställer frågan vad. Alltså vad och sen verb och subjekt.
Vad dricker jag? Ja, kaffe. Det är objekt. Men, tillbaka till fundamentet.
Det vanligaste är att vi har subjekt först i en mening. Men, vi kan också ha, ja, det står advel, adverbial. Adverbial är en satsdel.
Adverbial är oftast tid eller plats, men det finns också andra adverbial. Man kan fråga hur sätts adverbial eller hur mycket gradadverbial. Omständighetsadverbial, det finns olika adverbial. Man kan tänka så här, är det inte objekt, ja, så är det adverbial. Det kan man tänka.
Men, adverbial, vi kan ha subjekt först, vi kan ha adverbial först i meningen. Och då behöver vi ett adverbial. Jag dricker kaffe.
På morgonen. På morgonen. Och det har vi här. Adverbial.
Kommer här. Och på morgonen är en tid, förstås. Så det betyder, adverbial kan vi ha först. På morgonen. Dricker.
Ja, och då ser vi den här platsen. Och den här platsen i meningen är om vi har någonting annat först. Till exempel adverbial.
Om adverbial är först, då har vi subjektet här. Efter verbet. På morgonen dricker jag kaffe. Nu har vi någonting som kallas omvänd ordfald. Det är en omvänd ordfald.
Så vi har adverbial först. Vi kan också ha frågeord först. Om vi gör en fråga. Om vi frågar när, var, varför, hur till exempel. Då är frågeordet först.
Så om vi frågar. När dricker du kaffe? När dricker du kaffe? Ja, på morgon till exempel. Så, frågeord.
Vi kan också ha. Objektet först. Till exempel, kaffe dricker jag på morgon.
Det är korrekt. Du kan säga, kaffe dricker jag på morgon. Men det är ovanligt.
Meningen blir lite konstig. Det kan man göra till exempel om man får en fråga. Fråga.
När... Ja, om du får en fråga. När dricker du kaffe?
Ah, kaffe! Jaja, kaffe dricker jag på morgonen. Ja, då har vi objektet först.
Men, det är inte speciellt vanligt. Så, det var fundamentet. Sen har vi ju verb.
Och det här är verb 1. Så man kan ju ha... Ja, det finns två platser i meningen för verb. Verb 1 och verb 2. Verb 1. Måste vara presens, alltså nu, som dricker.
Eller preteritum, dåtid. Så presens eller preteritum, det är verbet. Så dricker eller drack, det är preteritum. Men då tänker ni, vänta, vänta, vänta, vänta, vänta. Jag har sett meningar.
Om jag säger, jag ska. Ah! Jag ska dricka kaffe. I framtiden.
Jag ska dricka kaffe. Ja. Vi har ett hjälpverb.
Och det viktiga verbet, alltså huvudverbet, verbet som har informationen, ja, den kommer ju då här, på verb två. Jag ska dricka. Verb två blir då infinitiv. Men, tillbaka hit. Så, ska.
Ja, men ska. Ska är ett hjälpverb. Men ska är faktiskt presens.
Ska är presens. Det kan också vara preteritum. Hjälpverb kan vara preteritum. Skulle.
Så det är samma regel. Ska, presens eller preteritum. Det är bara de här. Mm.
Sen då. Subjektet. Ja, subjektet.
Subjekt är subjekt. Och subjekt kan ju vara en person. Jag, du, min kompis. Subjekt kan vara en penna, en bil, ett hus. Bilen står på parkeringen.
Bilen är subjekt. Och subjekt, antingen först eller här. Efterverb.
Men aldrig två subjekt. Nej. Ja. Man kan göra så här. Ja, om jag säger jag och min kompis Då tänker man, haha!
Det är två subjekt Ja, det är två personer Men, det räknas som Det räknas som samma subjekt Alltså, jag kan inte göra så här Jag kan inte göra så här. Jag ska min subjekt... Subjekt?
Nej, nej, nej, nej, nej, nej, nej. Nej. Så.
Subjekt är först eller efter verb, men inte båda platserna. Sen har vi satsadverbial. Speciella adverbial som ändrar betydelsen på meningen.
Satsadverbial. Vanligaste satsadverbialet är inte. Men vi har också inte, kanske, alltid...
Aldrig, ofta, ganska, också, bara, nog, ju. Det finns ganska många satsadverbial. Men, det här är några av de vanligaste.
Och de kommer här. Jag ska inte dricka kaffe. Jag ska kanske dricka kaffe. Jag dricker ofta kaffe.
Jag dricker också kaffe. Jag dricker aldrig kaffe. Så, skrev jag inte på subjekt.
Det är förstås fel. Här. Här. Jag ska inte.
För vad händer när vi vänder ordfölj? På morgonen ska jag inte dricka kaffe. Ja, här ska den vara. Alltså efter, efter verb och subjekt.
Här kommer satsad verbial. Sen, verb två. Verb två.
Och då vet vi att verb två, det använder vi när vi har hjälpverb. Så ska dricka, måste dricka, vill dricka, kan dricka. Alltså hjälpverben, då har vi verb två. Och då är den...
Infinitiv. Det är infinitiv. Men, vi har också hjälpverb när vi gör tåltid.
Perfekt! Jag har druckit kaffe. Jag har druckit kaffe.
På morgon, till exempel. Har druckit är perfekt. Och druckit är supinum. Så, verb två. De är alltid infinitiv eller supinum.
Och verbet presens eller preteritum. Men! Vi har också de här två. Ja, här har vi reflexiv.
Och reflexiv tänker vi, den kan komma på den här platsen. För vad är reflexiv? Ja, reflexivpronomen.
Till exempel, jag. Till exempel, jag tvättar mig. Han tvättar sig.
Så det här är reflexiv, reflexivpronomen. Och den kan vi ha här. Och vad händer om vi har hjälpverb och reflexiv?
Jag ska tvätta. Jag ska tvätta mig. Reflexiv kommer efter verb två.
Sen har vi också VP. VP. Ja, det är verbpartikel. Och verbpartikel är när vi har det vi kallar partikelverb.
En av de vanligaste. Jag, om jag säger, jag tycker om glass. Jag tycker om glass. Då är om en verbpartikel.
Tycker om. Alltså jag gillar, jag tycker om. De här partikelverben, tycker om, det är det partikelverb. De får en annan betydelse än bara verbet. Så de är speciella.
Men platsen för verbpartikeln, den här, den kommer också här. Så vad händer då om vi har... Infinitiv, reflexiv och värvpartikel. Ja, det blir faktiskt lite olika ordning ibland.
Det blir lite olika ordning, men jag ska visa exempel. Så, om vi säger... Jag ska klä på mig. Jag ska klä på mig, alltså ta på mig kläder.
Jag ska klä på mig. Klä är ju infinitiv, på, värpartikel och mig, reflexiv. Men, de här två kan också vara tvärtom. Till exempel, vad ska vi ta för exempel? Ja, jag kom inte på något bra exempel.
Men, de här två kan också vara tvärtom. Så reflexiv först och sen värdpartikel. Det händer också ibland.
Så det är lite svårt. Så! Då kommer vi till objekt.
Och objekt... Ja, det finns två olika sorters objekt. Eller ja, det finns flera olika, men två vanliga objekt.
Direkt objekt och indirekt objekt. Sen finns också prepositionsobjekt. Och här, ja, vi ska inte ta så mycket om det. Men! Så, vi har direktobjekt och indirektobjekt.
Så, om vi tar en mening. Jag köper en... Jag köper en present. Och då frågar vi, vad köper jag?
Ja, en present. Eller, jag träffar. Det kan också vara, för objekt kan vara en person. Eller en sak, en penna, en present. Alltså vad eller vem.
Så det kan vara, jag... Jag träffar min bror. Det är också direktobjekt.
Men, indirektobjekt, och det passar till den här. Det passar till den. Så vad är indirekt objekt? Ja, det är när vi använder åt, för, till, från, ibland, inte så vanligt. Men.
Jag ska visa exempel. Jag köper en present åt min fru. Eller till min fru. Här blir det samma betydelse egentligen.
Åt min fru. Till min fru. Då är till.
Till min fru. Vi har till. Då är det här ett indirekt objekt.
Och oftast så är direktobjekt först. Så. Direkt objekt och indirekt objekt kommer efter.
Oftast, men inte alltid. Det kan bli så här också. Jag köper...
Jag köper min fru en present. Och då har vi egentligen... Då behöver vi inte till. Men, min fru är fortfarande indirekt objekt. Och en present är direkt objekt.
Sen har vi också en plats här, där vi kan ha prepositionsobjekt. Och prepositionsobjekt är lite speciellt. Men bland de vanligaste prepositionsobjekten är när vi använder med. Med är en preposition.
Till exempel, jag. Går... Jag går till skolan med en...
Med en kompis kan komma här. Jag går till skolan med en kompis. Med är en preposition. Och den här kan alltså komma sist.
Efter adverbial. Så de är lite speciella. Så, då kommer vi till adverbial. Och de här, det är ju alltså det som vi pratar om här.
Tid, plats är de vanligaste. Men det kan vara hur man gör någonting. Varför man gör någonting, det kan vara adverbial.
En bisats, till exempel när jag använder därför att. Jag går hem därför att det regnar. Då är bisatsen, därför att det regnar, det är ett adverbial.
Därför att, därför att. Det förklarar varför. Så, det här är satsschemat för huvudsats. Och det blev en väldigt lång video. Väldigt lång.
Jag tror det är en nytt rekord. Det kan vara nytt rekord. Men jag tänker att i nästa video, då pratar vi om... satsschema för bisatser och hur det blir om vi har kanske flera huvudsatser.
Hur fungerar det? Men det tar vi i nästa video. Så! Jag tackar för mig. Vi ses!