Hejsan, jag heter Ingevall Enius och jag tänkte prata om försvarsmekanismer. Försvarsmekanismerna har vi inom psykologin för att det ska skydda jaget mot alltför överdrivna reaktioner från yttre omgivningen. Till exempel alltför mycket från det som ska komma från drifterna eller från ett onormalt provocerande eller överjag.
Och det har vi då många gånger när vi står i konflikt mellan varandra Att när det är två stycken saker som vils lika mycket så har vi inga möjligheter att genomföra det Och för att undvika ångest så tar man då till någon typ av försvarsmekanism Eller rätt sagt någon försvarsmekanism tar och träder in för att inte kraven ska bli övermäktiga Det handlar väldigt mycket om att kunna bevara självkänslan och det man måste ha klart först också att försvarsmekanismer de är omedvetna. Jag kan inte välja försvarsmekanism utan det är något som sker i mig. Om jag försöker låtsas ha försvarsmekanismer då är det ingen försvarsmekanism egentligen.
Då är det någon typ av medveten kopningmekanism som slår till. Då finns det flera olika vi har. Man måste också komma ihåg att det här med försvarsmekanismer är mänskligt.
Alla har det någon gång i mer eller mindre stor utsträckning. Vilka försvarsmekanismer har vi då? Bortträngning.
Jag kommer att gå in på varje försvarsmekanism mer noggrant sen. Förnekande. Regression. Projicering. Förskjutning. Rationalisering.
Identifikation. Reaktionsbildning. Isolering.
Kompensation, humor, dagdrömeri och sublimering. Beroende på vilken litteratur man läser så finns de här med. Det kan finnas fler och det kan finnas färre. Men jag tycker just nu att de här kan vi börja prata om.
Tittar vi då på bortträngning. Bortträngning är den absolut viktigaste och den mest grundläggande av försvarsmekanismerna. Det handlar om att vi glömmer och gömmer. Oftast är det en ganska stor sak som vi gör där.
Det handlar om stora händelser i våra liv som är allt för jobbiga som vi har. Som vi då stoppar ner i vårt undermedvetna. Och där plockas det bort.
Problemet med de här är att de alltid kommer att påverka oss på ett eller annat sätt ändå. Och det är här till exempel man pratar om i psykodynamiken. Om att kunna få upp omedvetna saker.
Om ni sen kommer att titta på bilden så kommer ni att se att det här är Green Goblet från Spindelmannen. Som då hade delvis en dubbel personlighet. Och när han hade varit ute och haft hjälp av folk och vaknat på morgonen så hade han ingen aning av det. Någon typ av bortträngning, kanske. Förnekande. Det är en mildare grad.
Det är mer konkret. Man kan se det många gånger. Jag som lärare har sett det när man har meddelat eleverna.
Nu är det prov. 27. Och sen kommer det vissa elever och säger så här Va? Jag har inte hört ett dugg om det, jag har ingen aning om det. Och helt enkelt för att då kanske de inte läst på lika mycket.
Och då sker ett väldigt förnekande då i det här livet. Det är inte en bortträngning, det här är mycket mer konkret. Jämför också med barnet som då har gjort någonting och sen säger de Nej, det var inte jag, det var nallen. Och barnet är nog ganska övertygade om att det är nallen kanske som gör det. Men ändå det förnekar sig. Det är inte så att barnet behöver ljuga.
Det här handlar också ibland om att vi håller borta tråkiga saker. Till exempel då att vi får reda på sjukdiagnoser. En patient som varit hos en läkare och sen får den reda på att de har en allvarlig sjukdom.
Kommer hem och sen frågar någon anhörig så här Men vad sa doktorn? Nej, doktorn sa ingenting. Utan allt var bra. Det skulle ibland kunna vara en bortträngning också, men normalt sett brukar det oftast vara förnekande.
Regression. Regression betyder att gå tillbaka. Med andra ord, man går tillbaka till ett stadie där man har varit tidigare. Man kan se det som någon typ av reaktion när ett äldre syskon får ett småsyskon.
Då kan man se att det är lite äldre barnet, går tillbaka lite grann i utvecklingen, behöver ha... Med era hjälp av mamman, kanske ett barn som har varit torrt och börjat kissa och bajsa på sig. Det man kallar regression. I psykologisk bemärkelse så handlar det om att vi går mer tillbaks. Vi behöver ha mer omvårdnad.
Skämt sagt sagt, vilken man som helst vid en lättare förkylning regrederar och behöver ha vård. Men det är den här biten att man behöver gå tillbaks, komma ner, få omvårdnad. Bli mera hjälplös, med andra ord, ner tillbaks till tidigare utvecklingsstadier.
Man kan se det här som ett symptom, regression, hos personer med demens. Men det är inte en psykologisk försvarsmetod utan det är snarare ett symptom på sjukdomen. Projicering. Projicering är när vi, lik en strålkastare, kastar våra känslor, eller mina känslor, på någon annan.
Till exempel går jag omkring och är ilsken och någon säger någonting åt mig. Då kommer jag att höra ilskenhet. Och då kommer jag att svara, men vadå?
Det behöver inte vara så ilskent mot mig. Det behöver inte pratas så högt heller. Men egentligen är det jag den som bär ilskan inom mig. Och det här är dragsamhet.
Tänk på en projektor. Den kastar bilden. Samma sak här.
Här projicerar vi våra känslor, tankar på andra. Och ofta irriterar vi oss väldigt mycket på personer som har liknande egenskaper som vi själva har. Jag till exempel som pratar mycket och pratar högt brukar oftast bli lite irriterande på andra personer som också pratar mycket och pratar högt. Någon typ av projicering. En projicering handlar alltid om ett förhållande mellan A till B.
Personen som projicerar kastar bilden på personen B. Någonting som är lite liknande är det vi kallar förskjutning. Förskjutning så riktar vi då känslor och aggressioner mot en tredjepart. Med andra ord, ett litet barn som har fått en tillsägelse av mamma eller pappa går in och...
sparkar nallen, sparkar till hunden, nyper småsyskonet. Med andra ord, här har vi någonting där man som person när man har råkat ut för någonting man känner att man inte kan ta ut den här ilskan, frustrationen man har inom sig mot det som är, utan man vänder mot någonting annat. Man kan också tänka sig till exempel att en person som har en sjukdom som är allvarlig men det är svårt att ta ut ilskan på sjukdomen, det lönar sig inte.
Men däremot kan det då löna sig psykologiskt sett att skälla till exempel på sjukvårdspersonalen. Att med andra ord, här har vi alltid ett trepartsförhållande, ett A och ett B och ett C. Att A på något sätt säger till B, B känner att det här är inte bra, men den kan inte...
Ta ut sin ilska på A utan den vänder den mot C. Och det är det man kallar förskjuten. Den har förskjutit sin reaktion.
Istället för att vara mot A så har den gjort det mot C. Rationalisering. Jag tror att de flesta personer har hört det här.
En rationalisering handlar om att man på något sätt försöker med någon typ av logiskt resonemang försvara en händelse. Som man kanske inte riktigt ändå anser att det är. Det mest kända är den här historien om räven som kommer gående i skogen. Sen sitter en kråka uppe i ett träd och äter rönnbär. Och kråkan säger att det här är jättegott, det borde smaka.
Men räven försöker hoppa. Den försöker ta, men den kommer aldrig åt några rönnbär. Och istället sätter hon och tittar och säger så här.
Nej, rönnbär är sura. och sen går den vidare. Den hade aldrig smakat några römbössor, den visste ju inte det här. Och det är det man kallar att vara rationalisering. Ibland hör man ju också personer som då blivit dumpade utav någon och sen frågar någon annan person, hur är det då?
Nej, spelar ingen roll, jag tyckte ändå inte om honom. Nej, jag hade ändå själv tänkt göra slut. Och det är väl typiska rationaliseringar. Ett logiskt resonemang, men som egentligen inte är riktigt sant.
Med anledning då för att försvara och rättfärdiga ens egna känslor. Reaktionsbildning. Reaktionsbildning handlar om att vi beter oss egentligen tvärt emot personerna än vad vi känner. En person som jag då hatar beter jag mig älskvärd mot. Personer som man då kanske är mer älskvärd omtyckta beter man sig taskiga mot.
När jag var liten så fick man alltid höra att kärlek började med bråk. Istället för att pojkar var ömma och kramade flickor så skulle de slå dem. Kanske någon typ av reaktionsbildning.
Men man kan gått och vill se det här ibland om man känner att man kan inte riktigt. Man ligger i ett maktunderläge. Och istället för att då alltid skälla på den personen så kanske man ber till sig älskvärt och frågar ska det inte vara en kopp kaffe till? Isolering.
Personer som jobbar väldigt mycket med andra personer som är i olika utsatta lägen. Till exempel när man jobbar inom vård, när man jobbar inom omsorg, när man jobbar inom... olika typer av kyrkliga verksamheter och får ta emot mycket smärta då till slut kan det bli så pass mycket att man inte orkar hålla det längre.
Och då råkar man ut för det man säger att man är isolerad. Man orkar inte vara empatisk med andra ord. Man ser inte.
Man känner inte. Man hör inte. Ni vet den här klassiska bilden med de här tre aporna.
En håller för ögonen, en håller för öronen en håller för munnen. Att bli isolerad inom vården är bland det värre som kan bli. För då kan man inte längre uppträda med hjälp av empati.
Utan man blir egentligen någon slags typ av vårdrobot. Kompensation. Kompensation används som försvarsmedel om man utan någon anledning har misslyckats med någonting som man kanske känner att man borde klarat av. Men det funkar inte bra.
Och istället använder man då... sin energi på att utveckla någonting annat. Det skulle till exempel vara om han har dåliga skolbetyg och då omedvetet istället satsar mer tid på idrotten eller på musiken.
Eller motsatt, att man har det. Därmed är det inte sagt att alla duktiga idrottsmän är dåliga i skolan. Långt ifrån. Tvärtom vill jag nog påstå.
Det handlar om att någonstans kanske få en revansch. Humor. Humor är en av våra absolut viktigaste egenskaper när vi möter andra människor.
Att kunna ha humor och framförallt att skämta tillsammans med människor. Men humor som försvarsmekanism, den är bara negativ. Den används oftast att vi skämtar om människor. Man försöker då lätta på trycket, man avleder det som är jobbigt. Problemet är bara att det vi skämtar om blir oftast våra patienter som snarare blir...
Någon typ av objekt för våra skämt. Inte att de är subjekt och är med i skämtet. Så att använda humor inom vården är bra.
Så länge de vi jobbar med också deltar i samma humor. Däremot om vi använder dem som objekt för vår humor. Då ska vi nog vara lite försiktiga.
Dagdrömeri. Eskapism. Att utav olika anledningar drömma sig bort.
Hela tiden tänka, om jag hade en miljon, om det ändå skulle vara, om jag vann på lotteri, om jag hade ett bättre jobb, om jag hade en bättre lägenhet, om jag hade en bättre arbetsgivare. Helt inte den här biten där man bara drömmer sig bort från verkligheten. Skapa sig egna verkligheter, utav mer eller mindre grad.
Det är en försvarsmekanism vi har då. Orealistiska förhoppningar. Jag har stött på väldigt många elever som säger att jag ska bli läkare.
Men man läser inte sina läxor, man genomför inte proven. Men av olika anledningar har man ändå drömmen om att kunna få det jobbet och det yrket. Sublimering handlar om att man omvandlar ilska till estetisk.
energi eller sexuell energi. Man kan börja skapa konstverk, man kan börja skriva musik. Man omvandlar ilska till estetik på ett eller annat sätt. Identifikation. När man införlivar en annans människas egenskaper i sig själv.
I princip tar man en slags modelltänkande och införlivar den människan allt mer och mer i sig. Så att man ska bli lik den, för utan olika anledningar så tycker man att den är bra. Man tar känsla i egenskapen, man kan börja härma med kläder, man kan börja härma med uttryck, man kan härma med jobb.
Och identifikationen är ju en försvarsmekanism. Däremot till exempel om jag har en modell som man kan prata om modellinlärning. Det är ett mycket medvetet val man väljer när man väljer sig modellen. Identifikationen, det är snarare en patologisk bit som vi har som försvarsmekanism. Det var försvarsmekanismer.