Vi har nu kommit till den utvecklingen hos 3-6-åringen som också kallas för barn i förskoleålder. I den här åldern är barn ofta fulla av funderingar och tillbringar mycket tid med att observera och härma andra. Barnets talförmåga och ordförråd utvecklas nu snabbt.
Och många barn har förmåga att prata väldigt fort och kan då bli lite otydligt tal. Medan andra pratar helt rent och ytterligare andra kan staka sig så att det låter som om det stammar. Men det är något som är helt normalt när man är i treårsåldern och försvinner vanligtvis inom en period. Många barn pratar mycket och hittar gärna på egna historier.
Barnen kan förstå tidsbegrepp som idag, imorgon, liksom. De också förstår nu och sedan. Ofta säger barnet igår om allt som hänt och imorgon om det som ska hända.
Även om barnet börjar förstå tidsbegrepp är det viktigt att veta att de inte förstår sånt som timmar och klockslag. Deras tidsförfattning är betydligt grövre än så. Det kan medföra att det kan vara viktigt att inte säga att vi ska åka klockan fyra eller om en timme, utan att man säger att vi ska åka efter lunch eller vi ska till doktorn efter frukost imorgon eller vad det nu handlar om. I den här åldern, när barnet passerar treårsåldern, har hon ofta kommit in i en lugnare fas än vad tvååringen var.
De testar därför gränser betydligt mindre. än vad det yngre barnet gör och är ofta lättare att ha att göra med. De är ofta mer nära föräldrarna och vill ha mer närhet och gärna vara med.
Samtidigt kan barnet uppleva världen som något skrämmande. Eftersom barn i den här åldern har börjat förstå begrepp om mängder kan också millimeteret visa komma att vara väldigt viktigt. Det här är en period när barnet utvecklas socialt genom att leka med andra barn. Och leken blir allt viktigare och kamratskapen blir allt viktigare.
Men det är inte helt ovanligt att barnen är närvarande men inte deltar i leken. Utan mer eller mindre observerar sina kamrater för att se hur saker och ting går till. Det kan de också göra med oss vuxna.
De kan sitta och observera vad vi gör. Men sen efter ett tag så vill de... Gärna hjälpa till och då gärna med enkla hushållssysslor som till exempel att sortera tvätt.
Det här gör de inte bara för att det är roligt utan det är också ett sätt för barnet att få en samordning mellan det som händer och det de ser. Hur deras händer arbetar och deras synintryck. Barn i förskolåldern kan ofta vara mer nära knuten till en av sina föräldrar.
Till exempel kan småpojkar ofta vara lite småkär i sina mammor, medan småflickor ofta är lite småkär i sina pappor. Och de blir oftast den viktigaste personen. Det räcker inte att den andra kommer och tar hand om, utan man vill vara hos den som är viktigast. Samtidigt så är det så också att i den här åldern så har de börjat förstå att det finns pojkar och flickor. Och de har också en uppfattning om vad de själva är.
Barn i den här åldern... är också mycket fascinerade av vad som händer i kroppen. Och de fortsätter precis som de yngre barnen gärna att prata om kiss och bajs. Men nu kanske det främst handlar om att se hur omgivningen reagerar när de pratar om kiss och bajs. För de vet att det är något som inte är riktigt rumsrent.
Under den här perioden utvecklas också barnens gromotorik mycket. Det kan man se genom att de klättrar och de hoppar och allt vad de gör. Så visar ju barnen ganska vilda under den här perioden. De kan också stå på två och på ett ben och hoppa jämfota. Men det är inte bara gromotoriken som fortsätter utvecklas.
Finmotoriken. Det blir allt bättre. Men även om finmotoriken blir allt bättre så kan det vara svårt att knäppa knappar och sådana här saker. Så då är det fortfarande bra att använda kläder som är lätta att ta på och av.
Så att barnen får känna att de kan klara sig själv. För det kan vara ganska viktigt när man är i förskolåldern. Men i och med att finmotoriken nu börjar bli bättre och de kan röra fingrarna oberoende av varandra. Så är det allt lättare att äta själv.
Man kan börja använda gaffel och kniv. Barnen börjar nu också hantera pennan på ett helt annat sätt eftersom de håller pennan med tummen och pekfingret. Nu kan de hålla pennan med tummen och pekfingret samtidigt som de håller fast i pappret som de ritar på. Nu börjar barnet rita den så kallade klassiska hudfotingen.
Om de tidigare mål ritade... En figur som bestod av ett huvud och kanske någonting som skulle föreställa ögon och mun. Så lägger de nu till armar och ben.
Den kan se ut som det här förslaget som finns på bilden ni har framför er. Sen är det så att alla barn inte vill rita, framförallt inte på uppmaning när de är på sin kontroll på BVC. För att i 4-5-årsåldern så har man en stor kontroll inför skolstad på BVC. Där man tittar på hur barnet har utvecklats både motoriskt, kognitivt och socialt. Framförallt tittar man på språkutvecklingen.
Barnen får titta på bilder och säga vad det är och sedan får de rita. Jag har en ganska kort sammanfattning av vad som händer när barnet är i förskolehåll. Naturligtvis så händer det mycket, mycket mer. Som ni vet så är det inte så lätt att göra en sammanfattning av vad som händer som alla barn är individer. Och det finns väldigt mycket som är så kallade normalavvikelser för barnen.
Men det här är i alla fall några saker som man kan ta fasta på när man tittar på vad som är normalt hos ett barn. Och med det här i och med det här så är det slut på föreläsning del 3.